HURRA!

Försäkringssnubben var väldigt estetisk. Antingen byter de hela parketten eller lägger klinker i köksdelen. Man måste greja en hel del med underlaget för att det ska funka med plattor därför gjorde vi inte det själva när vi renoverade.

Nu kommer en kille från NCC och gör jobbet. Nästan gratis blir det, bara en pluttig självrisk först.

Vi jublar här. Hoppas det inte dröjer länge, hoppas det inte krävs byggfläktar.

På matbordet

Hittade en ny suverän lunchrestaurant idag, Kossan & Grisen. Ordentlig husmanskost, vi åt raggmunk och fläsk med lättöl. Men det absolut bästa var salladsbordet. Det dignade. Förutom allt det vanliga inklusive italienska specialiteter som numer är standard, fanns ostbricka med grönsaksmarmelad och vindruvor, keso, inlagd sill, groddsallad och jag minns inte allt.

Efter maten varm dryck såklart och det fanns rikligt med hett vatten och 15 olika tesorter. Man behövde inte gå in i disken och be om tevatten! Ingen diskriminering!

Vi går dit imorgon igen och väljer på laxkotletter eller kyckling-nånting. Längtar redan.

vårt hysteriska liv

Livet tog visst inte slut som jag nästan trodde igår. Att vi var vid en avgrund -- znap -- och sen blev allt svart. Eller nåt, jag vet inte. (Ursäkta men det var helt omöjligt att inte halka in i ett Yrrolmönster).

Neej då inte tar livet slut, nej vårt liv fortsätter minst lika hysteriskt. Idag har hela familjen varit hemifrån i närapå 12 timmar. Min kurs 5 mil bort är mkt intressant men man blir trött i sin hjärna och känner sig mörbultad. 4 dagar kvar nu.

Sent på eftermiddagen gasade jag runt stan för att hämta upp alla, lämna av Stora E på musikskolan och uppdatera mig med maken. Imorgon kommer en kille från försäkringsbolaget för att inspektera skadan. Hoppas hoppas de ersätter hela golvet på nedervåningen. Tänker försäkringsbolag estetiskt?

Stilla familjeliv HAHAHA

Dagens mentala stressfaktor: Maximal.

Vi har en mikropaus just nu och min sammanbitne make har somnat på sängen. Han blev ju brutalt uppväckt från sin sovmorgon nånstans vid klockan 08.15.

Parketten är uppbruten ca 13 kvm i köket och frågan är HUR GÖR VI NU??

Skulle behöva skriva ett lösenordsskyddat inlägg exakt hur illa tajmat allt är idag. En hel del ingredienser vill jag helst vara tyst om men när allt ståhej lagt sig kan vi ju förgylla släktfesterna runt jul och nyår. Nya partytricket: när-vårt-liv-brakade-samman-fullständig-temat. Så kan alla andra fnissa och sen känna sig ruggigt lyckade och präktiga. Det värsta är nog iallafall: xxxxxxxxxx och xxxx xxxxxxxxxx xxxxx.

Men va fasen, det ordnar sig. Det blir middag på restaurant idag och sen bio trots allt. För att slippa ifrån eländet.

Nästa stressiga vecka får vi sitta på luncherna och ringa försäkringsbolag och andra viktiga personer. På kvällarna, när vi precis kommit hem vid 17.45, får vi snabbt åka till lokala byggfirmor och köpa snarlik ersättningsparkett innan vi gasar hem och höststädar gården, skjutsar Stora E till fiolen och DISKAR FÖR HAND.

nä men vad i hela...

FY F*N och alla andra svordomar jag kan.
Glöm att Ninne larvar runt i trädgården med en liten räfsa och lyckligt ler mot barnen som har egna minräfsor som morfar gjort. Glöm att jag ordenligt betalar räkningar och lagar matlådor. Glöm förmodligen bion också om inte jag akut måste ta barnen härifrån en stund och muntra upp oss jättemycket.

Tänk vårt kök (nyrenoverat 06), tänk vår parkett som ligger som ett hav eller åtminstone en liten insjö och flyter från hall till vardagsrum och hela köket. (Sen såklart komplicerat ilagd i trappstegen samt också givetvis allrummet uppe). SÅKLART är samma golv helt slut och finnes ej att få tag i, åtminstone inte i Sverige.

10 minuter efter mitt Svensson-aktiga inlägg nedan finner min dotter en vattenläcka i köket. Ev entuellt är det diskmaskinen. Skapligt taskig tajming. Det finns aldrig bra tajming för sånt här, men definitivt inte idag.

det stilla livet

Det måste vara något i luften just nu eftersom hela familjen slocknar i drivor i soffan mellan 21 och 22 varje kväll. Vi orkar verkligen inte hålla ut längre!

Annars lever vi stilla familjeliv. Vi var barnvakt hela dagen igår åt barnens kusiner, det gick bra. Som väl var hade schäferhunden en alldeles egen hundvakt - och det var inte vi!
Idag blir det väl att räfsa lite löv i trädgården, spika lite fönsterfoder, betala räkningar och gå på bio. Jag har ingen aning om vilken film barnen valt men det brukar bli mysigt hur som helst.

Nästa vecka kommer att bli spännande. Jag ska läsa en intensivkurs mån - fre och maken ska jobba som en tok. Vi har ännu inga matlådor, det är inte handlat på ett tag, måste göra upp ett bilschema och... det blir nog bra.

För övrigt följer jag alla försvunna kvinnor med bisterhet. Unga Nathalie som kommit i dagen igen som man funderat över hela sommaren och så givetvis Carolin. Det är helt bedrövligt, inte så konstigt att man är hönsmamma när man har världens finaste tjejer hemma.

Ny utmaning!

1. Vilken mat äter du ofta?
Jaa, matlåda! Nej men spaggeti o köttfärssås är portförbjudet här nu för det har vi ätit tills vi storknade. Jag säger väl...(haha, vi har varit avancerade och varierat oss mycket sista tiden!) okej, kycklingfilé i tusen varianter.

2. När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av? Beror på vem som har festen. Nån tallrik brukar jag dra till diskbaljan. Oftast hjälper jag till rätt mycket men ibland ingenting (som när min syrra gifte sig) .

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Hemma i soffan eller vid köksbordet.

4. Köper du ofta Triss?
Inte längre för man vinner ju aldrig ens 25 spänn. Men jag drömmer såklart om månadstriss, det måste vara den bästa vinsten nånsin!

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Garda, Italien för att det var bröllopsresan. Annars älskar jag de flesta resmål.

6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Tittar så sällan...SVT tror jag.

No comprendo

Min man förstår inte bloggen. Igår fick jag ett väldigt snällt och medlidsamt "Mår du inte bra älskling?" Han tycker att min blogg är deprimerande och att jag låter apatisk och olycklig. Han tycker att skämten är dötrista och förstår egentligen inte att de är skämt. Han avskyr att bli omnämnd.

Han tolkar alla kommentarer helt annorlunda än vad jag gör. Han tycker det är uppenbart att alla delar hans åsikter.

Det är så okomplicerat att kommunicera med Mars. (Speciellt som man är Ur-Venus själv). Man känner ju verkligen hur han förstår vad man säger på ett emotionellt plan. Och att försöka förstå hans tankebanor kan ju bara närmast beskrivas som intressant.

Det blir värre och värre

Igår storstädade jag halva huset, lagade rotmos till kvällsmat och gick till sängs 20.30. Måste omvärdera min bild av mig själv.
Är inte: impulsiv, rolig och optimistisk.
Är: En tråkig, förutsägbar och gammaldags torrboll. Och trött också.

Resultatet blev iallafall att jag vaknade 06.45 och kunde inte sova mer. Det blev att tassa upp och tända ljus och dricka te. Hösten har fördelar ändå!

Nu ska jag fortsätta mitt tråkiga liv med att ringa till banken, maila universitetet, städa resten av huset, stryka, laga falukorvslunch och sedan åka till jobbet.

*Jag tror att jag göder en 30-årskris*.

Idag ska vi bara stirra på röda löv

Jag var så trött igår. Jag somnade vid 21.30. Inte i soffan utan jag gick och lade mig helt officiellt, under täcket och allt. Det händer inte så ofta men man mår väldigt bra dagen efter!
Tovan och jag är lediga idag och vi ska bara titta på höstens framsteg. Behöver ladda batterierna lite.

P.S Hoppas ingen stör sig för mycket på blandat gemener och versaler i rubrikerna, jag orkar aldrig bestämma mig hur det ska se ut.

Ninne vs Surgrannen

Vi har ännu inte stött på varandra, Surgrannen och jag. Inte min man heller. Han säger att hon gömmer sig. I vilket fall som helst har jag inte vallat runt huset i onödan heller , för att slippa risken att fastna i hennes dåliga humör en gång till.

I söndags när solen sken som bäst kände jag ändå att det var dags att greja i trädgården. När jag varit ute en stund hörde jag hur grannarna klev ut på sin altan. "JAG VILL HOPPA!" ropade hennes barnbarn genast och måste ha syftat på vår studsmatta. Vet inte vad hon svarade men han gjorde aldrig det.

Sen såg jag hur hon gick och sneglade mot oss medans hon travade mellan huset och uthuset. Till slut ropade jag "hej hej" men fick inget svar, då gick jag in igen.

Kan bli långdraget. Hjälp, jag har aldrig varit osams på riktigt förut.

------
älskling, du&jag gills inte!

jag hinner inte, jag orkar inte

Oväntade problem imorse. Det började bra, hann ur sängen i skaplig tid, in i duschen. Hoppade sedan från duschen fram till klädhögen jag lagt fram igår. (Jag är ordningsam, alltid rena, strukna högar med kläder till mig o barnen så morgonen går smidigt. Men ingen hög till maken, nejmen där går faktiskt min gräns). Idag låg mina älskade favoritjeans i högen. De sitter så snyggt och har varit trofasta i 2 år nu? Eller är det 3? Mer? Börjar bli perfekt slitna på låren, perfekt låg midja och såklart det faktum att de var lite för dyra för att vi egentligen skulle ha råd med dem men på grund av makens tjat köpte jag dem ändå.

Idag så...fastnade de halvvägs upp på benet. Det har inte hänt förut. De gick på tillslut - med våld. Jag vet inte när det hände men jag måste ha lagt på mig minst 5 kg. Inte mig emot, folk tycer att jag ser friskare ut nu. Men måste allt sitta som ett envist lager runt partiet vid midjan?
Mina jobbarkompisar var snälla och sa att det måste ha berott på att de var nytvättade, men tyvärr. De har varit nytvättade nästan varje gång i flera år och ändå inte fastnat.

Jag ser helt ärligt ganska gravid ut i mina tighta kläder.

Och jag hinner inte, orkar inte bo i en värld där det tar 10 minuter att korva på sig ett bar byxor.

Tovan

Vår lilla tuffa Tova var hos supersnälla barnvakterna moster 0 nyamoster när vi var på konsert. Hos dem finns det lagom många katter och man fick grilla korv i öppna spisen och baka muffins. Just muffinsen såg ut som cafémuffins och trots att Tovan knappt var vaken när vi bar ut henne till bilen på natten, kommenterade hon sitt vackra fikabröd. Mycket stolt över bakverket.

Vi ramlade in hemma runt 02. Då sprang vi alla tre raka vägen till dubbelsängen och lade oss. På morgonen vaknade en chockad Tovan med gråten i halsen. Ni vet den där starka hur-hamnade-jag-här-känslan som är ganska vanlig för kvällströtta barn och rent vidrig för bakfulla vuxna.

"Varför fick jag inte sova hela natten hos moster? Bara en halv..."

Då var jag tvungen att vakna ordentligt och trösta och ursäkta mig, att vi varit så taskiga och åkt hem och tagit henne med oss...! Det hela löste sig snabbt eftersom nästa barnvakt står och trampar i kulisserna och där får man sova en hel natt.

Viva La Vida

COLDPLAY.

Behöver man säga något mer? Vi gjorde Globen, Stockholm igår och fick en musikinjektion av världsklass. Förutom historiens kanske bästa låtar serverades även grymma specialeffekter. Har ändå varit på ganska många konserter genom åren och det här var särklass. Trots att vi satt på läktare C och jag nästan grät för att jag var så höjdrädd.

Man börjar ju ana oråd redan när man måste klättra i trappor i över 20 minuter för att komma upp. Vi passerade fönstrena som från utsidan ser små och gulliga ut men när man går förbi inser man att de är gigantiska. Nästa gång ska jag boka biljetter tidigare.

Jag saknade X&Y, message, 'til kingdom come och trouble men jag ska inte klaga. De gjorde mig inte besviken. Nu ska jag gå runt och skylta med min finfina t-shirt som jag köpte till överpris. Eller så får den hedersplats på väggen, i något popinspirerat musikrum som vi inte har än.

Ja jag är fortfarande musikberusad och lite lite trött. Vi åkte hem direkt efter konserten. Jag somnade och fick nackspärr och maken slog vårt rekord på sträckan Sthlm - hemstaden.

hemma hos oss

Så har visst en arbetsvecka gått igen - det bara rasslade till. Idag torsdag är vår helg och vi ska fira och mysa och festa fullt ut, sen börjar nästa del av veckan. Den riktiga helgen på jobbet.

Livspusslet med resor, transporter, skjutsningar och barnvakt har löst sig på bra sätt, men det krävdes en rejäl diskussion som nästan spårade ur.

Igårkväll, istället för att blogga, satt jag och lade schema för nästa period. Nu i september måste man kolla så det klaffar med vilken dag vi kan julbaka, köpa julklappar, fira Stora Es födelsedag i slutet av januari osv osv.

Den här veckan var även dagarna då hösten kom. Jag fick ett ryck av sällan skådat pysselhumör (läs jag-vill-också-va-en-mysig-mamma-humör) så Tovan och jag gick en promenad för att plocka illgula löv att göra en vacker hösttavla av. När vi kom hem vet jag bestämt att hon lade löven i sin pappas foppatoffel och nu kan vi för våra liv absolut inte hitta dem! Pappan hävdar att han är helt ovetande och tillika oskyldig.

Man skulle kunna gå på en ny promenad men vi får se. De närmaste 3 dagarna hinner vi inget annat än det vi (jag) planerat in. Håll i er familjen för nu händer det!

Nu är det frukostdags. Tovan står intill med både nattlinne och pyjamas på sig och vill ha mat. Och nu kom det visst ett "jag mår illa på min mun". Måste ägnas lite uppmärksamhet.

STOLT

Det känns som att vi har slutat snusa på riktigt. Min kusin J som är livsnjutare och förstår sig på livets goda är snusare. Vi bodde hemma hos honom hela helgen och snodde inte en enda prilla. Tillslut blev jag ärligen förvånad att jag inte gav efter ens efter 4 glas Raimat.

Så har man då lärt sig att bemästra en last?

tog en bloggpaus i helgen

Vi har varit på lillsemester, maken, barnen och jag. Släktfest som utövades i Norrland (Jumejå som Tovan säger), cirka 75 mil från vårt hem. Enligt min makes beslut åkte vi bil dit. Jag var ganska nervös hur det skulle gå med barnen 10 timmar i bilen men under över alla under - det gick smidigare än att åka till Kristinehamn!

Syskon/kusinträffen var hur rolig som helst. Jag längtar tillbaka! Enda molnet på himlen var när maken ramlade i lekparken och vi nästan trodde att han brutit foten igen. Nu haltar han och har jätteont. Jag erbjöd mig givetvis att skjutsa honom till akuten innan jag korkade upp bag-in-boxen men han vägrade. Imorse blev det lite panik eftersom makens fot tyvärr inte blivit bättre och jag glatt hade försett mig med en hel del från bag-in-boxen.

Det slutade med att maken fick köra ändå, det gick bra så fort han gasat upp till 5:ans växel och slapp använda vänstern. I Hudiksvall hoppade jag in på OK och fjäskköpte en ljudbok för att skänka extra glädje till resan. Det var "Fy katten Sune". Barnen lyssnade förstrött medans maken höjde ljudet, lyssnade intensivt och skrattade så tårarna sprutade.

Helgens 5 i topp:
1. Min coola släkt som är så himla kul att hänga med!
2. Vackert land vi bor i.
3. Barnens schyssta bilhumör.
4. Krispig luft och röda löv.
5. En kombo, jag säger Raimat som förgyllde både fredag och lördagkväll plus vår kartbok som jag totalt går igång på. Nu SKA vår Lapplandssemester bli av snart, jag har planerat rutten!

det är faktiskt såhär

Jag har ställts inför det faktum att jag tycker pajaser som häller målarfärg på varandra är jätteroliga. Och lika kul när de inte helt oväntat spiller, går in i dörrar etc.

Jag har haft på känn rätt länge att min humor är låg och rätt så ointelligent. Men man får skratta ofta! (Om man inte nyss har slutat snusa och är allmänt skitsur nästan jämt).

Följande gillar jag och min humor:
*Ironi, helst serverad på brittiskt vis
*Marian Keyes givetvis. Jag blev kär i henne 1999 och har skrattat hejdlöst sedan dess.
*Sarkasm såklart. Min man brukar vara asbra på att leverera på det här området.
*Filmer av Ben Stiller
*Toahumor -- ja det är sant. Därför viker jag mig när Ben Stiller har typ IBS och tvingas äta "ethnical food" och får världens diarré hemma hos sin dejt.
Och det förgyller ju tiden på jobbet om man kan skratta åt att en hel vägg är sprejad med magsjuka eller att en kollega måste avbryta och gå ut o kräkas innan hon kan fortsätta eller ja ni fattar.
*Death at a funeral. Den filmen var liksom min humor packeterad på 90 minuters DVD.
*Vänner
*Roliga kommentarer. Det finns många stjärnor bland mina kollegor som fäller så sköna kommentarer, i stil med "...och framför mig på ICA stod den där gubben med flaskbottnar i glasögona..." Och då skrattar ju jag såklart. Har man sen sovit alldeles för lite och är härligt flamsig sitter man snart i hörnsoffan och gråter. Det händer rätt ofta faktiskt. En annan rolig grej på jobbet häromdan var när nån sa "...vilken tur att vi inte är i det militära. Då ringer klockan vid 6 då har man 10 minuter på sig innan uppställning. Sen kommer det en arg gubbe som bara skriker...!"
*Skadeglädje, fast på ett lite snällt sätt
*Roliga miner och gester. Folk tror ofta att jag skrattar åt dem när jag bara tycker att de är underbara.
*Don't mess with the Zohan. Heter den så?? Och det tror jag är spiken i kistan för min humor, men jag erkänner utan omsvep att jag inte skrattat så mycket på länge. Den var helt enkelt skitrolig - och med politisk snurr som jag gillade. Misstänker dock att kritikerna kommer såga. Men jag är snart 30 och vågar stå för mina åsikter. Se den!

hey!

Jag kom just på en grej! Den där vitryssen som var så duktig med bollarna på cirkus, han skulle säkert säga att jag var minst lika duktig på att balansera när han ser hur jag överlever när jag bollar med krävande jobb, lite sömn, 2 underbara ungar (som skulle bli ännu underbarare om de kunde somna snart) 1 man, 2 äckliga ökenråttor som jag hatar som pesten, 1 ganska städat hus, 1 ganska stor släkt, 1 ganska galen släkt (makens), veckohandlingar, menyer, laga mat o matlådor, tvätta, stryka, packa, packa upp, skälla på underbara barn, bli arg på maken, bli sams med maken, sluta snusa, ha ont om pengar, få skatteåterbäring, prioritera, förhöra läxor, tvätta nerpissade kläder, ringa farmor, baka, medla i konflikter, gå in i konflikter, äga konflikter, platta håret, försöka se normal ut, surfa, åka till IKEA, planera, dokumentera, blogga...

Jamen alla hajjar ju. När den där vitryssen som säkert bara har sig själv och sina bollar att tänka på, när han ser mig så säger han -- ja j*vlar, hon kom ner från stegen utan att tappa bollarna! Utan att förlora jobbet eller börja snusa igen eller skilja sig eller skicka barnen till Laos eller gå i personlig konkurs eller det fanns ingen mat hemma eller vi glömde farmors födelsedag. OCH IBLAND TILL OCH MED LER HON!!!

nörden erkänner

Det var skitkul på cirkus. Mitt och Tovans allra första cirkusbesök. Jag tappade helt konceptet och kom på mig själv med att sitta och klappa i takt (fast ingen annan gjorde det), skratta högst åt pajasen som hällde en hink målarfärg på den andra pajasen och ooooaaah högst av alla när hästarna gjorde nån märklig krumbukt exakt samtidigt.

Vad jag minns gick vi aldrig på cirkus när jag var liten. Sedan tonåren har jag varit skeptisk eftersom jag hört att djuren far illa. Man borde ha en bofast cirkus istället för kringresande så får besökarna skumpa på vägarna istället för elefanterna. Ikväll trotsade jag mina principer.

Cirkus Skratt var succé. Lagom med djur. Hästar, hundar och katter. Clowner förstås och jonglörer. Vilka galningar. Vem kommer ens på tanken att jonglera med 4 bollar samtidigt som man balanserar ett 150 cm långt stålrör på pannan samtidigt som man balanserar en boll på plattan högst upp på stålröret samtidigt som man klättrar upp för en rätt ranglig stege över mittenavsatsen och sen ner på andra sidan igen. Utan att tappa bollarna!

hej från abstinensträsket

Idag fokuserar jag mest på alla 18 000 SEK / år som vi sparar in på att vara nikotinfria. Som en mindre lottovinst.

Nu hinns inte mer. Maken och jag har bytts av här hemma, han jobbar och jag har just kommit hem. Det blir racerkvällsmat för sen har Stora E planerat att vi ska gå på cirkus. Vamos!

en x-snusares vardag

Jag mår piss. Ärligt talat. Och alla som tycker att jag bara ska skylla mig själv och inte ömka eller ha abstinens kan ju sluta nu och läsa typ fitnessmammans blogg eller annan hälsofreaksläsning istället.

Iallafall...jag är helt nikotinfri sedan en kort tid tillbaka. Det går bättre än jag trodde men så förväntade jag mig armageddon. (Jag gråter rätt mycket hemma men det går nog över snart). Ikväll på jobbet tog både läkerol och stimorol slut kl 18:59. Pressbyrån i foajén stänger 19:00. Jag fick "låna" salivin i förrådet och springa i godisskålen i personalrummet. Helt darrig.

När jag kom hem hade maken varit på Lidl och laddat med godis, halstabletter och tuggummin. Suveränt. Prova att sätt 2 nyblivna X-snusare i ett radhus får ni se vilka fruktansvärda mängder som går åt.

Expriment för de vågade: Tryck 2-3 askar läkerol på ca 12 minuter, tugga sedan frenetiskt en hel påse Extra på kortast möjliga tid. Kolla sen exakt hur kass i kistan du blir. Jag lovar, det blir en helt ny upplevelse! (Även för de som varit i Afrika och fått amöba).

regnet fortsätter

I dagens tidning läste jag att det är kraftig nederbörd och översvämningar i Småland och Västra Götaland. Hallå SMHI - ni glömde oss! Det regnar tamejfan utan uppehåll. Snälla snälla ge mina nysådda gräsfrön några strimmor sol så jag slipper få surgrannen över mig igen...

Stora E har skoproblem för hennes mamma skickade inte med gummistövlarna. Inte regnstället heller. Jag menar...är det bara jag som tycker att spöregn och vattentåliga kläder hör ihop?

I vilket fall som helst blev den vegetariska lasagnen supergod - tyckte maken och jag. Barnen petade och slingrade sig. Grönsaker, livsfarligt. Banankakorna jag svängde ihop av bara farten blev också himla lyckade. Tovan slickade varje droppe smet, tillslut satt hon med bunken över huvudet. Det färdiga resultatet smakade skit enligt henne, inte lätt att få creds i det här köket.

det lättar vid horisonten

Jag spejsar till den här dan och gör en vegetarisk lasagne. Har hittat ett schysst recept med svamp, paprika och squash. Sen måste man ju pula lite och lägga till sin egen goda ostsås och soltorkade tomater.

Kanske man ska balla ur helt och färga håret mörkt istället för ljust ikväll? Jag menar, när man ändå är ifarten?

Vad jag verkligen ska göra för att generera god energi är att slänga återvinning som dräller i tvättstugan. X antal kassar. Finns det något mer beriande än att bli av med skräp? Det enda som är jobbigt är att min man några timmar senare alltid efterfrågar tidningen från förr-förra lördagen eller en tom konservburk eller nåt. Har man riktig otur ska de göra ljuslyktor i skolan och behöver ha med sig en tom burk senast imorgon. (Tack skolan för framförhållningen). Då måste duktiga slängmamman antingen
a) jättesnabbt äta slut på typ 250 g äppelmos eller motsvarande
b) hitta alternativ förvaring för 250 g äppelmos
c) slänga 250 g äppelmos

Ninne neggar

Det spöregnar. Jag måste fylla i tråklappar till dagis och till kommunen: "Tovans pappa börjar då och slutar då, Tovans mamma är ledig då men börjar jobba natt då, Tovan kommer till dagis si och så".

Jag är grymmeabstinent och ganska sur. Skällde runt lite på barnen förut men herregud vad de segar och gnäller på morgnarna. Det är mörkt inomhus till och med på dagarna. Mina stearinljus är slut. Jag måste sätta mig in i vad som egentligen gäller för en veckas intensivstudier på universitetet. Registrering?? Studentkonto?? Jag har glömt allt. Obs, måste även söka ny kurs till våren.

Måste leta lite solstrålar mitt i allt det måndagstråkiga...
Jag är ledig!
Jag ska klippa o färga håret i kväll, hurra!
Om jag gör en lasagne lite snabbt och smidigt nu så kommer kvällen bli lugnare och mysigare. Isåfall behöver vi bara fara runt till makens jobb, till musikskolan och till frisören och sen hem till färdig middag.
Surgrannen har fraktat bort skrotbilen (gören vågen arma människor).

tipsa mig!

Om man vill ha ett nytt överkast / stor pläd som är snygg och inte för dyr - vart kollar man då?? Inte IKEA för där har jag rekat. Eller har man inte överkast nuförtiden, är det ute? Men hur gör man då om ens sovrum ligger i fil med kök/vardagsrum och barnen ser det som allmän yta för göra frisyrer framför spegeln, öva på höga hopp, smygkika på grannar, svara i telefon, kolla in spargrisarna etc?

Låser dörren? Ignorerar grus och dylikt i sängen?

nu jobbar vi mest

Vi är fortfarande assura på grannen men har inte kunnat göra gemensam sak och göra upp än. Vi avlöser varandra med arbete hela helgen. Jag är i efterhand väldigt nöjd att jag höll mig iskall och bara stod och repeterade vad hon sa (det har kuratorn lärt mig, det heter något vackert) istället för att börja illvråla likadant som hon gjorde.

Jag är inte sur för att men besviken på hur. Som vuxna människor kan man väl tala med varandra? Och säga till i tid? Man kan iallafall lugnt konstatera att om hennes brolla kommer i 50 knyck utanför vårt hus (cykelväg) och närapå mejar ner vår Tova en enda gång till kan han känna sig rökt. Tydligen hände det ca 2 dagar före utskällningen när inte jag var hemma.

Men men, snart släpper vi nog detta. Redan igår förmiddag köpte jag matjord och gräsfrön och sådde och krattade. Vad mer kan man göra?

Nu saknar jag mest min man. Den där mysiga killen som brukar bo här. Vi har inte setts sedan i torsdagskväll, nu är det söndageftermiddag. Joo imorse t e x sågs vi mellan 06.10 och 06.25 när han skjutsade mig till jobbet men han var knappt talbar då. Och i 2 dagar har vi stämt träff i stora entrén på jobbet för att växla ungarna mellan varandra. Det känns nästan som att vara separerad. Eller näe, nu gjorde jag en taskig jämförelse för alla stackars frånskilda. De går nog inte runt med lyckopirr i magen och längtar efter barnens pappa. Eller ringer honom på jobbet bara för att kolla läget lite eller ringer hem från jobbet för att kolla så alla mår bra. Och skulle vi skiljas oss skulle min man aldrig skjutsa mig till jobbet - ja inte klockan 06.10 iallafall, isåfall bara när jag börjar kl 14.

Oj det blev det en lång parentes. Imorgon vid den här tiden ska jag äntligen hämta upp maken på jobbet och då får vi ses några timmar igen. Det får bli vår lördag tror jag, heja Lasagne och rödvin!

tillägg

Hon har aldrig verkat bry sig om sin trädgård. Gräsmattan ser ut som s-k-i-t. Jag får rensa maskrosor i timtals för att de sprider sig från hennes sida. Hon klipper gräset rent pliktskyldigast när det börjar likna äng därborta.

Hon kör med bil på cykelvägarna typ dagligen och blockerar framfarten för alla andra. Har en avställd skrotbil på parkeringen sedan 1 år tillbaka. Och redan dessförinnan var det ont om platser på parkeringen,

Men jag höll mig lugn, bad om ursäkt såklart. Frågade vad jag kunde göra, hur jag kunde ersätta. "ALDRIG IGEN" skrek hon bara och då lovade jag att vi aldrig skulle köra där igen. Sen kunde jag inte låta bli, utan frågade lite halvelakt om hon visste vems skrotbilen var. Hur länge skulle den stå där? Jag hade i uppgift av styrelsen att forska om det eftersom de inte vill betala nya parkeringsplatser om en plats upptas av en skrotbil.

vad hände? skällde hon verkligen på mig?

Kom hem från jobbet, blev sinkad när jag skulle köra in i garaget för en granne blockerade en god stund. Tillslut flyttade de sig, jag parkerade och promenerade sedan sakta mot huset. Här säger berättelsen HALT!!!! Och ändrar helt karaktär. Från ingenstans hoppar grannen som blockerat mig fram och börjar stormskälla. Jag lovar att mitt hår stod rakt bakåt. Jag blev så paff. Och ganska illa till mods. Inte så att hon är världens mest perfekta granne själv.

Hon var sur över ett lerigt hjulspår delvis på hennes gräsmatta. Maken hade kört en kärra med grus över tomten idag. Hon gormade och skrek att "NU FÅR DET VARA NOG!". Att vi var så otroligt egoistiska att hennes bekanta bara gruvade sig, att det var sista gången vi körde intill huset, att vi tog för givet att vi kunde stå vid huset med t ex skylift och släpkärra, att vi aldrig frågade om lov.

Frågar om vaddå? Om vi får köra på vår tomt med släpkärra? Sen genar vi lite över hennes gräsmatta men det är enbart för att slippa köra in i elskåpet. Never again, jag bär hellre varje lass med vadsomhelst från altanen till framsidan. Vi har frågat om vi fick sätta in fönstrena, om vi får göra parkering, ursäktat oss när jag väckte henne en gång när jag körde fast i lervälling i höstas.

Jag tror att hon är pissed off för att vi flyttat studsmattan till andra sidan förrådet, mot hennes trädgård. Och vi bad inte om lov. Borde vi gjort det?

nu kan jag andas ut

Phu! Efter nästan tolv timmar runt om på olika vårdinrättningar kan jag andas ut. Mitt barn lever och mår bra. Hon ligger i sin säng och hennes pappa läser senaste numret av Bamse som lämpligt nog kom idag. Själv är jag så himla trött men lättad, vi andas ut!

Det började med att dagis ringde igår ovh trodde att hon hade ögonfluss. Senare kollade vi med ficklampa och trodde att vi hittade sand i ögat. Hon var svullen, röd och det vätskade och gjorde ont. Imorse ringde vi till BVC, till barnmottagningen till akuten samt ögonmottagningen. Det var rätt tight med läkartider överhuvudtaget så man måste köra på bred front. Tillslut fick vi en tid på vårdcentralen. De (supergulliga) barnsyrrorna försökte spola ögat - gick inte. Sen kom en doktor och lokalbedövade för att skrapa bort smutsen med en vass kniv. Det gick bara inte. Jag var livrädd att Tovan skulle rycka till och bli blind på kuppen. Ganska snart fick vi en remiss till ögonmottagningen på USÖ. Vi åkte direkt.

Det slutade med att min lilla tjej hamnade på operation. De var tvugna att söva henne för att kunna peta bort rostringen. Det var alltså ingen sand, det var spår av en metallflisa som lämnat en ring av rost efter sig som i sin tur orsakat skadan i ögat. Väldigt vanligt hos gubbar som mekar med bilar eller löder. Väldigt ovanligt hos småflickor men det är min Tova det!

I allafall gick allt jättebra. Hon var SÅ duktig! Bara snedtände lite efter att hon druckit Dormicum och blev väldigt gråtmild, annars lugna gatan. Väldigt sött att se barnversionen av kläderna som mina patienter brukar ha.

Personalen dränkte Tovan i klistermärken och hon fick välja färg på mössan - rosa såklart. Ingreppet tog väl max 10 minuter och Tovan sövdes av en kursare till maken. INTE PÅ säger jag att efter bara nåt år efter uni och sen söva en kursares lilla dotter, men hon var duktig.

På uppvaket blev jag väldigt mycket mamma och väldigt lite vårdutbildad. Jag tjöt och klappade på den nedsövda lilla trulsan i sängen. Med fejktatuering på armen och syrgasslang i munnen.

Så snart hon vaknat åt hon "Piggelin världens bästa medicin" och sen blev vi utskrivna. Det blev autobahn till första bästa leksaksaffär och McD. Tovan valde en sminkdocka och sen McNuggets efter en hel dags fasta.

Nu är vi äntligen hemma och hon ligger trygg i sin säng, inte ont i ögat alls. Sminkdockan har på sig den rosa op-mössan och själv är jag lycklig över varje krona jag betalat i skatt.

dialog Ninne vs Maken

Det blev ett himmelens huscollage nedan. Och ändå ingen bra bild på våra nya fina fönster i sovrummet. Nu är förrådet tömt på nya glasrutor så man behöver inte vara dödsnervös när man klampar in där för att bära ut gräsklipparen.

Iallafall... Nu är Diskussionen Sovrum högaktuell. Antingen sätter maken genast dit vanligt foder och det är klart eller så passar man på att greja en lightrenovering som jag förespråkar. Men! Min smarta, duktiga man begriper inte light. Han KAN INTE!

Igårkväll pratade vi om att måla väggarna vita, nya fönsterbräden och nytt överkast. Jag vill halvera antalet möbler därinne. Och sen i mina ögon färdigt.

Maken: Vill du bara måla vitt? Eller vill du ha fondvägg också?
Ninne: Jo helst nån fin tapet på den här väggen. Men sen är det klart! Vi ska inte förta oss nu.
Maken: Men alltså om vi gör såhär så måste vi faktiskt byta golvet. Jag hatar det här golvet, jag vill ha oljad ek nu.
Ninne: Men alltså, nu blev det skitjobbigt genast. Nu måste vi flytta ut alla möbler och det tar mycket längre tid och börjar kosta pengar och allt...
Maken: Jag vet, jag är hopplös. Fy faan, jag orkar inte med mig själv (begraver huvudet i kudden).
Ninne: Men du, då skiter vi i det. Det är inte värt att du sliter ut dig, att vi inte hinner med varandra och barnen och...
Maken (avbryter): och så ska jag förstora de inbyggda hyllorna där, till storlek som dörren ungefär och klä in allt i easy-cover och måla vitt och sen lägga ekskivor som hyllplan och...vad sa du förresten?

Vem är man gift med egentligen?

Vi firade ju nyligen 5 år som gifta och jag tror att jag känner honom rätt väl. Bättre än alla andra iallafall.
Men nu undrar jag lite vem han är...

Han spelade i ett dödsmetallband i sin ungdom. De har tydligen nått kultstatus och skivorna som släpptes är nu rariteter. En CD med 5 låtar såldes på auktion för 700 spänn nyligen.

Under det sista året på universitetet sammanställde han en handbok för anestesi/ambulanspersonal. Igår mailade en lärare från högskolan i Halmstad och sa att samtliga elever i hennes klass vill köpa den!

Det här är avancemang på bred front. Fast kollegorna är nog glada för att han klippt av sig det midjelånga håret och tagit bort alla piercings. Ja ärligt han hade nog inte fått jobba på operation ens. Och dödsmetallfansen vill nog helst slippa se hans prydliga, vaxade frisyr, glasögon och pikétröja.

Nu måste alla skynda sig att läsa det här för när han kommer hem kommer han bråka väldigt om att inlägget ska tas bort. Ni vet, det är pinsamt. Jag tror det är dags att jag föreläser för honom om Jante.

livet i radhuset

Välkomna till oss!

Tyvärr utan bilder från tiden före ommålning.

Gamla plattor vid dörren men de får fasenimig duga en säsong till...

Nya fönster!
Tidigare fanns ett normalstort fönster på andra våning.
Bakom studsmattan pågår utgrävning för permanent plats med grus under.

Det råkade bli 30 kvadratmeter att gräva ut för att göra plats för gruset!

Min nya favorit, skvallerhålet i planket! Nu med ampel och ljung eller om det var perenn??

Utomhuslampa med en av balkonglådorna

ni får blunda och försöka se det framför er

Sorry, det blev inga bilder. Jag var först på styrelsemöte, sen snabbt hem för att bada och natta Tovan. När det väl blivit lugnt hamnade vi med varsitt glas rött i soffan och kollade på sista avsnittet av Rasken. Hade vi vetat att det skulle bli en mardrömsnatt (Tovan drömde läskigt och sedan livrädd för skuggor, veck på lakanen, spindlar you name it) borde vi ha skippat vinet och TV'n och hoppat rakt i säng.

Nu är maken på jobbet och förutom de vanliga hushållssysslorna ska jag inte producera något idag. Det blev ju tyvärr ingen jäsning på altanen igår... Vi rensade bort stubbar (med spett och såg, fy fasen vad jobbigt det var) jämnade ut gräsmattan, satte in 2 nya fönster (maken) och så vidare...

Men allvarligt nu SKA vi ha en paus innan jag börjar lobba för ny färg i sovrummet.
Och förresten om bilderna, jag kanske har jobbat upp skyhöga förväntningar nu. Det är ju liksom vanligt prydligt nu till skillnad från katastrof tidigare.

VI ÄR FÄRDIGA (i princip)

Häromdagen kastade vi våra målarkläder! De sista strykningarna på altanen är gjorda, framsidan är färdigstenad, alla blomsterarrangemang är klara. Allt grus på plats. Nu har vi ledigt från lilla huset!

Eller jo...idag ska vi köpa ogräsmedel och grus att ha under gräsmattan. Stödså gräsfrön på spridda delar av tomten. Måla 2 bräder, andra strykningen. Men mest gå runt och jäsa för det är det allra sista!

Tack vare makens nya supermobil (min har kass kamera) kan vi nog lägga ut lite bilder till kvällen.

------
Självklart har jag redan börjat spåna på nästa projekt men det blir lite light till vintern. Bara rolla väggarna i vårt sovrum. Har tröttnat på beige, nu vill jag ha vitt. Jag säger till min man på skarpen att det blir inget extravaganza nu - inga burspråk, flytta dörrar eller byta golvet vi lade in för 4 år sen. Den mannen måste man hejda ibland! Speciellt efter en sommar fylld av mastodontarbete. Denna gång blir det bara lite färg, nya gardiner och blokmrukor. Och kanske en fin tapet litegrann nånstans...

fördelar med mitt jobb

Jag har tjurat en hel del över mitt jobb till och från i bloggen. Nu är det dags för alla fördelar!
*Önskeschema - nu till exempel lyckades jag bli ledig en hel vecka i sträck. Det är måndagmorgon och de flesta jag känner kämpar på med sin första arbetsdag av fem. Själv sitter jag i mysbrallor och funderar på vilka grejer vi ska riva av idag. Och imorgon och dan efter det...
*Skiftarbete - kan förvisso vara en nackdel också. Det är pissigt att arbeta på julafton. Och att inte kunna gå på yoga varje måndag. Men barnen har aldrig varit mycket på dagis eller fritids, snarare för lite. Man plussar på sin lilla pyttelön med OB. Man får just ingen tristess när man jobbar olika pass hela tiden. Man är ofta ledig vardagar. Man har ALDRIG söndagsångest!
*Man kan inte ta med jobbet hem - det här är nog det bästa av allt. Man KAN INTE jobba hemma! Visst sitter vi och bläddrar i FASS och googlar om jobbrelaterade saker, men det är ju för skojs skull. När man går från jobbet är man helt ledig. Och tar man semester/vabbar gör någon annan mitt jobb, inga högar eller uppgifter väntar på mig så jag får jobba dubbelt senare.
*Man träffar mycket (coola) människor - lite synd med sekretessen, jag skulle vilja ha en citatblogg, men nej det går inte! Det är underbart roligt att träffa så mycket olika männsikor, så mycket interaktion och kommunikation. Fast det är klart, man orkar inte träffa någon mer utöver de nödvändiga när man kommer hem...
*Man behöver inte slå knut på sig själv på morgnarna - det vill säga man drar på sig vilka kläder som helst, man ska ju ändå strax byta om. Jag gillar arbetskläder, man blir lite mer anonym. Dessutom döljer de effektivt upp till 10 kilos viktuppgång:) Och man sliter inte på sina egna kläder. På universitetet gick det åt så oändligt mycket mer kläder inför varje dags outfit. Nu kan jag för första gången i mitt liv ha samma tröja 3 dagar i rad, och det är alltså positivt.
*Man kommer nära sina jobbarkompisar eftersom man är så beroende av varandra och gör mycket jobbigt tillsammans.
*Ett utvecklande, stimulerande arbete som går i ett rasande tempo - långtråkigt på jobbet?? ALDRIG! Man kommer dit, börjar jobba och efter en kvart går man hem, så känns det.
*Man kan vara behjälplig på allmän plats om det värsta skulle hända. Ständigt uppdaterad i de nationella riktlinjerna för HLR...

Säkert fler grejer som kan läggas till också - jag trivs med mitt jobb!