Lillfisens livsnjutarskola lektion 23

Åh! En päronbit och en brödkant! GOTT!

Lektion 23 - om mellis

Om du inte orkar all din mat, släng ner resterna på golvet.

Man vet aldrig när de kan komma till pass!

Lillfisens livsnjutarskola lektion 22

Lektion 22 - Om bananer

Har jag sagt att jag inte gillar bananer? Ni fattade fel, det var MOSAD banan jag inte gillade. Jag gillar småbitar som man kan ta ett varv i munnen, sen spotta ut i handen, krama om dem hårt så fruktköttet pressas mellan fingrarna, smörja in bordet med krämen och sedan slicka upp fragment med tungan. Under dessa omständigheter - I LÖÖV bananer.

Lillfisens livsnjutarskola lektion 21

Lektion 21 - min allra godaste fiskpuré

Jag ska vara generös idag, ni ska få mitt allra bästa recept.

Det är SUPERGOTT jag lovar.

1. Skala en potatis och en morot. Koka dem mjuka i vatten utan salt.

2. Koka upp vatten i en annan kastrull och lägg sedan i fisk. Jag brukar ta småbitar av både torsk- och laxfilé. Koka fisken cirka 6 minuter.

3. Mosa potatis och morot i vitlökspressen. Ta med lite av kokspadet så det blir extra slafsig konsistens.

4. Mosa fisken med en gaffel.

5. Blanda fisken med potatisen och moroten.

6. Strö över lite dill och klicka i lite smör.

7. NJUT!

Det går bra att tacka mig både irl och via bloggen.

Bortskämd

Min man lagade kvällsmat idag. Svängde ihop två suveränt goda pizzor. Jag misstänker att han inte var så sugen på omelett med räkstuvning som jag i förväg hade bestämt, så han tog saken i egna händer och hade pizzadegen på jäsning när jag kom hem. Maten var så otroligt god och jag kände mig riktigt bortskämd. Uttryckte högt min tacksamhet över att ha en så duktig, fin man och få äta så god mat. Sen tog jag det hela ett steg längre och nu är jag ganska säker på att jag lite förstörde de andras aptit när jag mässade på om vad skönt det är att få äta sig mätt varje dag...och bli serverad såhär god mat varje dag...och slippa rota i soptunnor efter middag...slippa sniffa limflaskor för att döva hungerskänslor...osv osv. Allihop satt vi nog och kände oss lite för mätta, nästan illamående och förfördelade på det sättet som världens orättvisor lämnar en när man tänker på dem.

Om ägg

Jag är lika delar irriterad och imponerad. Min femåring är verkligen skicklig på att äta ägg utan att få i sig någon äggula överhuvudtaget. Vilket pjosk suckar jag. Men så minns jag att 1984 var det alltid o'boy och kokt ägg till frukost på fredagarna på Källeboda. Jag klarade bara inte av den där vidriga vitan och Rasmus kunde knappt se gulan. Alltså bytte vi med varandra, hans gula mot min vita. Alla nöjda och glada. Och tänk vilka rekorderliga vuxna vi blev.

Sensmoral: Måste ha mer tålamod.

Vi kan ha en tävling: gissa summan.

Måndag, ny fräsch start. Jag ska på allvar ta itu med mig själv och ägna delar av dagen åt att räkna ut hur mycket vi lagt ut på mat de senaste 6 månaderna. Fasar lite själv för siffran. Min man fnös först och undrade om vi måste äta tråkig, äcklig mat för att jag helt plötsligt måste manifestera ett statement. Lugnar honom att nejdå, jag tycker den rättvisa, ekologiska maten är överlägsen. Men vad kan vi dra in på? Inte puré iallafall. Provade att göra storkok åt Lillfisen förra veckan och det var ingen bra idé. Ungen föredrar burkmaten STORT.

Lillfisens livsnjutarskola lektion 18

Lektion 18 - ät blåbär.

Alla livsnjutare njuter av blåbär.

Helgen som gick

Det känns som om helgen redan är slut. Så är det väl ändå inte riktigt säger den petnoga, finns ju hela söndagen kvar att mjölka ur. Njae. Några timmar kommer ruskigt fort att rassla förbi, sedan direkt efter att vi ätit vår Biff à la Lindström kommer maken packa väskan och gå till jobbet. I den stunden kommer nog vardagen tillbaka till mig.

Vad har ni gjort i helgen? Vi har gjort lite allt möjligt. Bland annat har Lillfisen vaknat spännande tidigt tre dagar i rad. Vi börjar tro att det är det nya. Gäsp.

Eftersom vi inte åt tacos på fredagen så fick det ju såklart bli det på lördagen. Tovan hade sovit hos min svägerska så det blev repris för henne. Och för svägerskan som kom förbi på mat. Trots min übernoggranna planering upptäckte vi sent att salsan var slut. Vi hade precis hällt upp öl men inte hunnit skåla ännu. Maken flaxade iväg till Konsum. När han kört in bilen i garaget insåg jag att nachosen nästan var slut, och tortillabröden skulle inte räcka nu när vi fick middagsgäst. Maken flaxade sammanbiten iväg till Ica. När han kom hem igen skulle jag skämta och säga att våra jalapenos var slut, men då hade han köpt en sån burk också.

Om mjölk

Min syrra öppnade kylen hemma hos oss och utbrast "OJ!". Jag blev lite nervös och trodde att någon katastrof inträffat därinne. Då vände sig syrran till mig och berättade att vi hade sex liter mjölk i kylen. Ingen nyhet för mig precis, som dagen innan plockat dessa tetra från hyllan och scannat streckkoderna. Omsorgsfullt packat ner dem i kassarna, kört runt dem på Maxi, ut i bilen, ur bilen, in i köket, in i kylen.
"Det räcker inte hela veckan ut till nästa handling" förtydligade jag, och undrade varför en trebarnsmamma ojade över mjölken. Visserligen är ett av hennes barn exallergiker men ändå.
Då sprang syrran in i matsalen och ropade till sin man att vi hade sex liter mjölk i kylen. "OJ!" utbrast han. De förklarade att de köper ett paket à 1,5L och i slutet på veckan får de hälla ut den sista skvätten som hunnit bli dålig. Då var det min tur att ropa "OJ!".

Här går det åt massor av mjölk. MASSOR. Och då är ändå ett av mina barn allergiker. Jag har ju en mjölktok också. Som väl var en kalv i sitt förra liv. Hon väljer alltid mjölk. Till fikat, till fredgasmyset och till Happy Meal. Jag har givit mig själv så mycket cred för det. Jag är en sund människa som fostrar en ny liten sund människa. Ända tills Tovan sa "Vet du varför jag alltid vill ha mjölk mamma? Det är för att mjölk smakar mest socker".

I lakritspuckhimlen

Till dem som i sin enfald trodde att det var en vanlig onsdag.

Lillfisens livsnjutarskola lektion 6

Lektion 6: Socker
Om du inte gillar din mat - häll vaniljsocker i den! Det ska vara MYCKET socker! Sen om andra tycker det är olämpligt (typ din mamma och pappa känner sig sådär bra som föräldrar) då är det DERAS problem. Inte ditt! Och kom ihåg, du har bvc på din sida!

Smaklig måltid!

Voila! Kanderad ingefära!

Du behöver:
ca 500g färsk ingefära
1 dl vatten
5 dl strösocker + ca 3 dl till garnering

*Skala ingefäran och skär i tunna strimlor.
* Koka strimlorna i ca 30 minuter. Slå bort vattnet och låt dem svalna.
*Häll i nytt vatten i kastrullen. Tillsätt samma mängd socker som ingefära.
*Koka upp under omrörning. Sjud tills sockerlagen nästan kokat in helt och ingefäran blivit lite genomskinlig.
*Lägg socker på en tallrik. Lyft upp strimlorna ur sockerlagen och vänd dem i sockret.
*Låt lufttorka utbredda på papper.
*Förvara i burk med tättslutande lock.

Ingefäran var ju billig iallafall

Jag har precis varit i affären och alltså det här med julgodiset... jag måste nog tänka om lite. Jag letade efter torkade tranbär i säkert en kvart. Inte bland bakgrejer såsom coctailbär och sukater. Inte bland gourmettillbehör i delikatessdisken. Inte bland utländsk mat där Asien och Usa trängs på samma hylla. Inte bland torkad frukt och bär. Inte bland sylt och marmelad.

De låg inklämda mellan svamparna i grönsaksdisken! Och påsen kostade 49 spänn! Enligt receptet behövde jag två påsar. Det var då jag sneglade ner i kundvagnen och plussade 39 kronor (Mascarpone) 20 kronor (hasselnötskärnor) 33 kronor (Odense Nougat) 100 kronor (exklusiv mörk choklad, 750 gram) 23,90 kronor kondenserad mjölk. AAH!

Och jag hade inte skrivit receptvis heller, bara rabblat upp allt som behövdes. Annars kunde man ju prioriterat typ två saker och rott iland med åtminstone 1-2 recept.

julbak 2.0

Nu vrider vi upp tempot ett varv till. Julgodisbaket hägrar (jag har ju då upphört med alla dieter whatsoever). Jag plockade fram receptpärmen nyss. Ville minnas att jag hade någon utriven sida med recept från Hemmets Veckotidning och så pålitliga Vår Kokbok. Men då hittade jag en vacker inbunden julgodisbok som jag kände mig tvungen att köpa nåt år Stora E sålde jultidningar. Nu jävlar i min lilla låda vad jag ska baka! Knäck och marsipan är för stressade, skiftarbetingar. I år blir det kanderad ingefära, popcornstoffee, amerikansk chokladfudge, chilitryffel och wienernougat.

Vi ses på viktväktarna i januari.

Livet med en lillfis

Lillfisen är verkligen en liten fesen fis. Alla säger att vi inte ska oroa oss, att vi ska skita i BVC's kurvor. Man får vara liten. Nu är vi inte heller oroliga och tur är väl att vi inte stressar upp oss över kurvor. Lillfisen är nämligen helt utanför kurvorna. Ni vet, den tjocka mittenlinjen och så två rader uppåt och neråt. Standardavvikelser. Sen sist en streckad linje. Nedanför den, nere i de regionerna träskar vi runt. Lillfisen kör sitt eget race.

Idag sa doktorn att vi ska utesluta komjölk för att se om hon växer på sig lite bättre.

Här är Lillfisen på ICA. Det är nåt speciellt med det stället. Hon gillar INTE babysitters, lekfiltar, bilbarnstolar etc. Men! Kundvagnen på ICA är grejer, där gosar vi ner oss och somnar gott. Hon charmade såklart alla som kom i vår väg och gjorde deras dag lite vackrare, lite lyckligare.

Vi köpte ny ersättning och ny gröt.

Och så te till mamman, att stärka nerverna med (så hon inte klantar sig och börjar snusa igen).
Pappan säger att mamman dricker 16 koppar te om dagen MINST, och då fräser mamman att han överdriver. Sen påmimnner mamman pappan om att hon slutat snusa men inte han, och då säger pappan att mamman är jätteduktig och att han inte menade något illa med de där 16 kopparna.

Lite choklad råkade slinka med också. Att ha till kvällsteet när barnen somnat och man ska försöka bli människa igen. Stora E har tipsat att just den här är jättegod, så vi måste ju prova.

Dags att prova den nya maten. Den luktade skunk. Först drack Lillfisen ivriga klunkar som vanligt, men sen liksom kände hon efter och...GALLSKREK och vägrade äta mer. Spände sig som en fiolsträng och böjde sig bakåt med all sin kraft.

(Här finns tillfälle för den stressade att noja över att vi inte ska få i henne tillräckligt med mat och att hon ska börja gå ner i vikt).

Blä!!!

Men gröten fick okej.

Ninnes tedrickarskola

Jag är en mästare på te om jag får säga det själv. Jag älskar te, jag är beroende av te. Jag tycker så mycket om te att detaljerna är oväsentliga. När folk ska bjuda mig på te blir de så om sig och kring sig vilken sort det ska vara. Helt i onödan, för jag slukar allt. Löste som påste, svart, rött eller grönt. Men om man nu får dela mig sig själva hemligheten så går det till såhär.

1. Koka upp vatten. Jag använder min hederliga Philips Comfort. Det viktiga är att vattnet ska koka. Det där tramset att det ska sjuda 95 grader, glöm det. Det är bull s***. För allt i världen: värm inte vatten i en mugg i micron. Det är att vanhelga alla tegudars helgedom.

2. Välj mugg. Här kan man ha sina preferenser. Jag visar upp två olika tänk på bilden. Den lilla svarta för en snabbis och den stora, fantasifulla för en låång fikastund. Den stora är inköpt i London men självklart går det bra att dricka i svenska muggar också. Bara man har hjärtat på rätta stället.

Egentligen har jag en annan favorit men den är i disken.

3. Upptäckte att diskmaskinen visst var ren - jag hade bara inte plockat ur den än... Så nästa punkt tillsammans med favvomuggen: Välj te. Just nu har jag snöat in totalt på English Breakfast så det brukar nästan alltid bli den. För tillfället är den dock slut så då går det lika bra med lite Lipton Strawberry. Trots att jag är tesnobb har jag inget emot påste, funkar kanon. Däremot måste man ha lite olika sorter hemma, för variationens skull.

4. Häll i önskad mängd kokhett vatten i muggen. Glöm inte beräkna liten vattenförlust när tepåsen/tekulan avlägsnas. Så som jag har hällt i här lämnar perfekt utrymme för mjölken sedan.

Låt dra cirka 30 sek. Gäller svart och rött te, grönt te måste dra längre.

5. Dags för mjölk! Te avnjutes bäst med mycket mjölk, nästan en tredjedel skall vara mjölk.

6. Allra helst standardmjölk.

Allra helst ekologisk. Alltid, alltid Arla

7. En perfekt kopp te! Om ont i halsen, ta en sked honung i. Annars strunta i sötningsmedel, det förstör bara tänderna.

8. Överväg om det ska vara något till. De som nyss fött barn och går runt med 10 kilo extra daller, ska kanske tänka sig för och avstå men eftersom de inte riktigt orkar ta tag i det just nu tar de ändå en liten en.

Jag har löst gåtan!

Nu vet jag varför Lillfisen äter så lite, väger så lite och är så kort! Hon är inte förtjust i maten. Hon tycker den smakar skit (och det tycker jag med, hennes mat alltså). Däremot varje gång vi andra ska äta lite mat så vaknar hon och skriker. Hon ger sig inte förrän vi lyfter upp henne i famnen och hon sitter med vid bordet. Och med varje gång menar jag VARJE GÅNG. Minsta lilla klirr med en gaffel mot tallriken, minsta lilla tysta "varsågoda" eller stolskrap mot golvet när vi ska bänka oss. Då! Då vaknar ungen från urtidssömnen och gallskriker. Hon har någon slags nu-ska-de-äta-sin-fuskiga-mat-väckarklocka. Hon verkar tänka: HALLÅ!!! Det där är min familj! Jag ska också vara med i det gänget. Runt det där mysiga lilla bordet. Jag vill också sitta där och äta sån där god mat som de får!

Och faktiskt, vi måste hålla med henne. Tänk om du blev serverad någon slabbig varma koppen varje måltid. Varje dag. Nämen åh! Är du hungrig? Här är lite micrad varma koppen kycklingsoppa för sjätte gången den här förmiddagen.

Blä.

19:19

Middag!

Vi blev lite försenade eftersom Lillfisen

tog kommandot precis när maten var klar.

cheesecake pops

Mums!

Har bakat cheesecake pops, såna små godingar!

Receptet plankade jag rätt av från Lisa,

som i sin tur snott det från nån annan...

rena dårhuset

...känns det som! Lillfisen är en smalis som väger för lite. Måste anstränga mig för att vara cool och inte oroa mig i onödan. Men jag måste amma varannan timme. Det tar upp till en timme för henne så då hajar man ju vilket jobb det är. Mest blöder hjärtat när hon skriker och släpper och spänner sig. Och hjärnan dör nattetid när man måste ställa klockan och väcka trött, ohungrig bebis och tvinga henne att äta.

Men det ska nog gå bra, tralala. Måste äta och dricka mycket själv också. Idag hade maken bestämt Ernsts somriga skaldjurspaj till lunch. Skulle bara ta nån halvtimma att sno ihop. Jotack, när timmar av förberedelser är avklarade! Bara att rivav igång med potatisskalning och kok, sen skulle den svalna. Räkor som skall skalas och hackas, fisk skall sjudas...nånstans här inser man att vi inte hinner till dagens vägning på BVC om vi ska äta den här lunchen. Vi får ta pajen till kvällsmat och istället avnjuta en McFeast och Co till lunch.'

Nej nu kom leveransen från McD, dags att äta, sedan maratonamning igen.

Förresten, inatt i min virriga sömn drömde jag om en tjej som klagade på mina bloggrubriker. Jag behövde ägna lite mer energi åt dem. In your dreams.