Ninne goes somewhere!

Det drar ihop sig! Bara några skälvande minuter innan maken och svärmor kommer hem. Svärmor skall vara barnvakt och maken ska slänga vår väska över ryggen och ta med mig på min överraskningsresa. Jag har ingen aning om vart vi ska men har fått förhandstipset att det kan bli vårt nya smultronställe! Jag har packat:

1 finklänning

1 tandborste

1 flaska rödvin

1 kamera

Glad helg!

Curlingmannen

Det började med en önskan om mer teknik men slutade i en stor kärleksförklaring. Vi tar det från början.

Min man har blivit ett applefreak. Förra veckan kom en kollega till hans jobb och viftade med en iPad (kan nån annan förklara för mina föräldrar?) Min käre make blev såklart eld och lågor och berättade entusiastiskt om underverket hemma. Jag blev också charmad men framförallt vill jag att han ska få allt som han drömmer om. Jag sa att vi absolut ska köpa en till honom. Då tittade han på mig och sa att den egentligen var till mig. Jag tyckte att det lät som en rolig bortförklaring och undrade hur han menade.

Då kom det fram att jag vid x antal tillfällen uttryckt en önskan om att ha två (likvärdiga) datorer i hemmet så att vi kan sitta samtidigt. Att jag är lite trött på att vänta ut honom när han sitter med studiomaterial och filar i evigheter bland annat. Sanning.

"Och då tänker jag genast, hur ska jag lösa detta åt Ninne? Det är det mitt liv går ut på" sa han.

"Haha" skrattade jag "så ditt liv går ut på, att så fort jag får ett litet motstånd så vill du lösa det åt mig" skämtade jag och skrattade åt mig själv.

Då vände han sig sakta mot mig och stod sen stilla med armarna utmed sidorna och sa lugnt och sakligt "Ja." Och med eftertryck "Min uppgift här i livet är att göra ditt liv så bekymmersfritt som det bara går. Men det visste du väl redan?"

Så handlade det inte om läsplattor längre.

Bortskämd

Min man lagade kvällsmat idag. Svängde ihop två suveränt goda pizzor. Jag misstänker att han inte var så sugen på omelett med räkstuvning som jag i förväg hade bestämt, så han tog saken i egna händer och hade pizzadegen på jäsning när jag kom hem. Maten var så otroligt god och jag kände mig riktigt bortskämd. Uttryckte högt min tacksamhet över att ha en så duktig, fin man och få äta så god mat. Sen tog jag det hela ett steg längre och nu är jag ganska säker på att jag lite förstörde de andras aptit när jag mässade på om vad skönt det är att få äta sig mätt varje dag...och bli serverad såhär god mat varje dag...och slippa rota i soptunnor efter middag...slippa sniffa limflaskor för att döva hungerskänslor...osv osv. Allihop satt vi nog och kände oss lite för mätta, nästan illamående och förfördelade på det sättet som världens orättvisor lämnar en när man tänker på dem.

Kärlekspirr

Min man och jag planerar att äta middag ute på tu man hand. Och nån gång i vår ska vi gå på bio. Vi kollar kalendern och gissar när det kan bli av. Jag blir extra kär och pirrig. Som för sisådär 8 år sen. Men ikväll blir det ingen restaurant, nej det blir det falukorv och lättöl hemma i köket. Det är fint det med, leva vardagen ihop. Det skapar kärlekspirr att orka vara kär mitt när livet håller på. Hurra!

Hur var det man gjorde?

HUPP!
Idag ska maken och jag umgås. ENSAMMA! Vi minns inte exakt hur det går till.
Planen är:

Vi ska sitta bredvid varandra i bilen.
Vi ska äta en god lunch som ingen av oss lagat och ingen av oss behöver ta disken.

Medan vi äter behöver ingen sitta och bre smörgåsar åt någon annan, akuttorka spyor på bordet eller överrösta någons lyckotjut/konstanta babbel.

Vi ska konversera utan att bli avbrutna.

Vi ska INTE prata om barn.

Vi ska strosa på stan och kanske shoppa lite.

Men jag kan inte garantera att jag inte handlar till barnen. En gång mamma alltid mamma.

Lämnar över stafettpinnen

Idag klockan 14.00 börjar makens pappaledighet officiellt. Maktskifte i Ninnehuset. Han var ledig flera månader i somras, och hela hösten och vintern har han inte jobbat heltid. (Han jobbar hundra procent men de har så sjuka, komprimerade tider plus arbetstidsförkortning att det motsvarar typ 80% på ett vanligt jobb. Eller ännu mindre ibland.)

Sammanfattning: han har varit hemma mycket. Men aldrig själv 3 mot 1. Underbara JAG har ju alltid varit med och hjälpt till. Han pustar litegrann nu. Ligger och vilar middag inför den svettiga kvällen.

Våra horoskop idag

Makens: Du kan vidga dina vyer på ett härligt sätt nu!

Mitt: Din entusiasm smittar av sig på andra.

Ninnefamiljen e-handlar

I förmiddags satt vi och småfrös i köket. Då undrade Lillfisen försynt om det nu när det är 25 minus ute, kanske kunde gå för sig att beställa hem en ny pyjamas från polarn och pyrets webshop? Jag var inte svårövertalad så vi surfade in där och fann pyjamasen jag sneglat på hela hösten - plötsligt nedsatt i någon slags utökad, ny rea! Lyckodag! På vår väg till kassan hittade vi lite annat bra-att-ha men efter en stund tittade jag på totalsumman och fick lite dåligt samvete.

Hörde min käre makes röst i huvudet (han var på jobbet men om han vore hemma skulle han ha sagt:) Men snälla Ninne...
Ninne (spelar dum): Vaddå?
Låtsasmaken: Vad gör du?
Ninne (skamset): Ährm...handlar lite...
Låtsasmaken (trött): Inte till barnen väl?
Ninne: Eh joo... Det gällde en pyjamas till Lillfisen
Låtsasmaken (överdrivet pedagogiskt): Behöver hon en pyjamas?
Ninne (triumferande): JA!
Låtsasmaken: Men vi hade ju bestämt att handla till oss nästa gång. För EN gångs skull! VI behöver kläder.
Ninne: Jag vet, du har rätt vi avbryter köpet. Förlåt, jag skulle inte ha...
Låtsasmaken (avbryter): Men GUD vilken snygg pyjamas! Såklart Fisen ska ha den!
Ninne (förvirrat): Va?!
Låtsasmaken (exalterat): Och de här jeansen, shit vad coola! Till halva priset! Finns det några kvar i Tovans storlek?
Ninne (chockad): Vet inte, har inte kollat. Hon gillar ju inte jeans.
Låtsasmaken: Såhär snygga jeans måste hon gilla, det bestämmer jag.
Ninne: Men vi sa ju att vi inte skulle handla till barnen.
Låtsasmaken: Vi tar två par till Lillfisen...va sa du? Alltså, vi måste ju köpa till barnen först tycker jag. Man vill ju inte bli som min pappa som alltid bara handlade till sig.
Ninne: Du är absolut inte lik din pappa.
Låtsasmaken: Bra! Kolla nu, om vi handlar 1-2 plagg till får vi frakten gratis. Vad ska vi ta? De här snygga gubbyxorna med västen till tycker jag!
Lillfisen: Ursäkta pappa! Okej att aristokrat-herre-stilen är cool och så, men det är nog inte riktigt min stil...
Låtsasmaken: Nehej men kolla här! Vilka snygga mammajeans det finns! Om vi skulle skaffa ett barn till kan du köpa sådana här Ninne!
Ninne: VA??
Låtsasmaken: Ja jag säger bara att de var snygga, med en svart tunika till.
Ninne: Men allvarligt du skräms. Det är ju bara två dagar sedan vi var helt överens om att det är klart med barn nu.
Låtsasmaken: Jag vet, jag sa OM. Kan ju vara bra att veta menar jag. Vart det finns snygga jeans och så. Och här är ett amningsnattlinne, det verkar ju praktiskt.
Ninne: Njae...jag ammade ju inte så mycket på nätterna. Det var mest du som sprang runt med flaskor.
Låtsasmaken får en besvärad min vid minnet av nattvak.
Ninne: OM vi får en liten till så vill jag gärna fortsätta på den linjen.
Låtsasmaken: Ja fast det får vi ju inte, haha. Och det är lika bra det, blir så himla dyrt att handla till alla.

Here's to my darling

Jag skryter gärna om min man, han är så fin. Han är rolig också och ibland blir han arg. Över roliga saker. Jag har lärt mig vad han har överseende med, vad han förlåter lättvindigt och vad man måste SE UPP MED! (Annars får man börja blogga från sitt nya sovrum: garaget).

På femte plats:
Skämta aldrig om att du råkat repa motorcykeln bara litegrann när du skulle kånka ut en snowracer från garaget.
På fjärde plats:
Prata aldrig slarvigt och råka säga data- när du egentligen menar dator- . Han blir skitarg och det tar lång tid att göra honom lugn.
På tredje plats:
Skämta inte tråkiga skämt om att vi borde sova över hos hans pappa.
På andra plats:
Ropa inte på honom och använd alla hans mellannamn. Nämn helst aldrig hans mellannamn. Inte ens om man härmar den italiensktalande vigselförättaren är det ok.
På första plats:
Köp ALDRIG en majblomma och klistra fast den på bilen. Han skulle aldrig förlåta en rosa-lila skräckdekal på sin pärla.

In the basement

Det låter som att jag varit på cool nattklubb. Hehe, som om! Nej såhär var det...

På morgnarna är jag brutalt trött och min enda önskan är att sova ostört. När kvällen kommer vacklar jag och vill helst myssova i min egen säng. Det är myslampor överallt och brasan har blivit till röd glöd, barnen sover som små änglar. De sover så tyst när de precis somnat.

Igårkväll började jag gäspa vid elvatiden och började snegla uppåt trappan mot sovrummet. Maken följde min blick och sen sa han med sin mjuka, snälla röst att det ju är jättemysigt när jag sover i vår säng, det får inte missförstås. MEN! Om jag sover i källaren blir det istället mysigt för alla dagen därpå, så kunde jag vara så snäll och ta min kudde och gå ner dit och knoppa?

Vad säger man? Jag började mumla något om att "så du menar.."
Maken (avbryter): Det är JÄTTESTOR skillnad på dig när du sovit jämfört med nattvakat.

Jag tog det som en mogen vuxen. Jag sov i källaren.

Tankar om mitt äktenskap

Jag har (förlåt, jag menar VI har) kanske historiens finaste äktenskap. Mitt främsta argument för att fortsätta med min man, har alltid varit att det inte går att leva utan honom.
Ikväll, i väntan på fotbollsmatchen, slötittade jag på TV och hamnade framför Ensam Mamma Söker. Jag noterade att de har glömt ett ord på slutet: Hjälp! För mamma hjälp vilket uselt program. Det är 2009 och är det bara jag som trodde att vi kommit längre i utvecklingen än så?

Dags att tänka lite nytt om mitt äktenskap. Att vara med min man kommer nu på plats 2. Högsta prioritet att hålla ihop äktenskapet är att aldrig någonsin kunna figurera bland pinsamma mammor som borde söka hjälp.

Mysigaste morgonen

Vi är väldigt mycket föräldrar nu, maken och jag. Och runt oss, med oss är så gott som alltid en drös ungar! Dygnet runt är det nästan alltid någon som är vaken och önskar sig en dos föräldraskap. Härligt såklart! Men lika härligt är det när helt plötsligt bara är han och jag några timmar. (Plus liten bebis men har man tur sover hon en stund). Vi har sällan varit på tu man hand så nu lyxar vi varje förmiddag som han är ledig när Tovan är på dagis och Stora E i skolan. Han åker tidigt på morgonen till bageriet och så ses vi i köket på en frukostdejt.

Ninne - den pigga versionen

Efter fredagsmyset, en kärleksgåva från min man: en natts sömn. Fuck romantik säger jag bara, det här smällde HÖGT. Jag stängde in mig i cementbunkern och sov som en idiot i tio timmar. När jag vaknade hade jag den här charmiga utsikten. Tältsängen i vår källare slår de flesta hotell jag sovit på. Nu är jag utvilad och full av energi. TACK älskling!

sunkmorsan

Mot min vilja har jag blivit så sunkig. Igår kom jag aldrig ur mysbrallorna. Det var inte ens vanliga mysbyxor utan mammamysisar. Jojo. Det är inte det att mina vanliga inte passar, det är bara det att de är så himmelens tajta att har man ålat sig i dem tar det en evighet att krångla sig ur. Fast ska de sitta på i 16 timmar gör det väl inget. Hursomhelst var det ingen mys-i-soffan-dag igår utan jag flummade runt på långpromenad (med andra ord en omväg till bankomaten), till dagis tur och retur, konsum, frisören och kulturskolan inklusive trekvarts väntetid med de andra föräldrarna. När vi landade hemma var min munkjacka helt och hållet nerspydd.

Det var så länge sedan jag duschade att jag nästan glömt var duschen är. Men just ja, nere i källaren allra längst bort bredvid garagedörren. Imorse irrade jag mig faktiskt dit och kom ut som en bländande ren människa. Min man kommer inte känna igen mig ikväll! Förresten är han en tapper hjälte. Klagar aldrig på sunkiga kläder eller spretigt hår. Häromdagen kom han och borrade ner sitt ansikte mot min hals och fastän jag talade om att jag var nyspydd just exakt där stannade han kvar. Vilken tur att jag inte gifte mig med Paul Anka.

last man standing

Ursäkta mig världen att jag vädrar mina små bekymmer här. Vi lider inte av allvarliga sjukdomar (hoppas jag verkligen, Lillfisens eventuella svininfluensa har ett så kallat lugnt förlopp) vi har tak över huvuvdet, mat för dagen, arbeten och en fredad tillvaro. Utom när Tovan får psykbryt vill säga. Eller Stora E leker pubertal, underbar tonåring. Eller Lillfisen tvingas ligga själv på lekfilten i två sekunder.

Nu vidare mot problemet. Kvällarna. När min man jobbar. De tar FAAN KNÄCKEN PÅ MIG! Och ändå händer ingenting speciellt. Inga bråk. Inga katastrofer. Inga sjuklingar. Inga duschningar (hey! Klarade av det i badhuset remember? Iklädd jeans och munkjacka, med bebis på armen flåsade jag direktiv åt Tovan som skulle schamponera och balsamera själv för första gången.)
Anta att man kastar in en oväntad happening i min kväll, typ att telefonen ringer eller nåt klantarsle kört en tvättmaskin som borde hängas. Eller att man skulle ha ödmjukheten att önska se ett TV-program, ha ha ha då raserar allt!

Jag känner mig som enda överlevande efter en storm eller nåt. Man tittar sig omkring i förhoppning att finna annan sansad vuxen, men inser att man är helt ensam. Bara jag som ska försöka få de tre underbara barnen att överleva tills pappan kommer hem. För mat ska de ha. Jädrar anamma vad de kan tjata resp. skrika efter mat. Allt för att en liten stund senare totalt rata maten eller vägra komma till bordet.

Jag måste iallafall kasta i mig lite mat, snabbt som ögat medans Lillfisen har vänligheten att sova. Hon sover sällan någon längre stund och hon har ett bedårande litet ILLVRÅL som man inte orkar ignorera. Ungefär här ringer ens man och han blir i det närmaste utskälld för att han ringer och vänligt frågar hur det går "med allt". Han har det goda sättet att inte bli sur alls utan bara uppmuntra och fortsätta tycka att jag är underbar och superduktig. Tur för honom, annars söker jag snart ett 9-17 jobb åt honom. Så vi kan avnjuta kvällarna i hemmets lugna vrå tillsammans.

Att vara sina föräldrars barn

Men allvarligt, vad håller jag på med? Det är 2009 och jag sparar pengar i ett jävla kuvert? När alla andra har e-sparkonton och Kinafonder och såna grejer. Men Ninne, nädå, hon kör stenåldern revival och lägger sina sedlar i ett vitt C5. Men när jag växte upp hade pappa ett kuvert på sitt skrivbord. "Till en resa" stod det på. Varje gång de åt lunch hemma istället för på uteservering, lade han och mamma en tjuga i kuvertet. Pengarna gick till semesterkassan. *swisch* Ninnehuset anno 2009.

Det kändes naturligt för mig den där dagen i våras, att göra kuvertet istället för att logga in på internetbanken. Jag är mina föräldrars barn och när man vill åka på en lyxig weekend då gör man på så vis.

rock 'n' roll

Lektion 1 i dålig planering:
1. duscha grundligt (som numer tyvärr görs för sällan)
2. kläm ner dig i de tajtaste jeansen du hittar i garderoben (det här är nästan värt en egen lektion)
3. lev ut impulsen att städa hela huset

Trust me, don't go there.

***
När jag stod och plockade i min gigantiska samling skurmedel, kom jag på mig själv att vara nöjd över att äga samtliga sorter som finns av "Cillit Bang". (Det finns bara två men erkänn att det är seriöst att ha båda, plus flera olika Ajax). Sekunden efter kom skammen, det kändes faktiskt pinsamt och jag undrade vilket decennium jag föddes egentligen? 40-talet?

Vart tog all rock'n'roll vägen? Just då, precis då, dundrade min man nerför trappen, nyvaken. Han berömde högljutt min energi och mitt engagemang och kunde jag kanske ta moppen upp på övervåningen sedan? Där fanns nämligen synnerligen stora fläckar på golvet. Då tänkte jag, never mind, jag var aldrig den där rockabilly-tjejen som backpackade jorden runt iallafall, men hallå maken - när blev du såhär töntig?

kontaktannons

Vi vaknade i halvlek idag. Alltså när maken varit på jobbet i 12 timmar och det är 12 timmar tills han kommer hem. Jag tänkte, det går nog. Men sen tänkte jag att vi kunde bjuda in en tredje part i det här förhållandet. Nog för att jag dyrkar tvåsamheten; förtroligheten och faktiskt ensamheten - som är möjlig att nå i lagom dos! Men skitsamma, den tredje personen skulle kunna få huvudansvaret för försörjningen så kunde maken och jag jobba lite mindre. Utöver det skulle den också kunna städa toaletter, sköta hämtningar och lämningar, laga all mat, tvätta bilen, deklarera, renovera och betala räkningar.

It's a deal.

Sockerbröllop 030814 - 090814

Where true love goes

The moment you walked inside my door, I knew that I need not look no more. I've seen many other souls before but Heaven must've programmed you. The moment you fell inside my dreams I realized all I had not seen. The moment you said I will, I knew that this love was real. The moment I looked into your eyes, I knew that they told no lies, there would be no good byes.

Y. Islam

tankar från mitt i natten

03.00 Väcks av bebis. Tänker att det är pappans tur att mata denna gång. Buffar försiktigt på maken och säger att det är dags för Lillfisen att äta.
Maken: Men hon sover ju!
Jag: Nehej det gör hon inte alls. Jag hörde att hon vaknade nu och hon är jättehungrig. Om du inte går upp och gör en flaska nu kommer hon snart att börja gallskrika.
Maken vacklar ur sängen och fram till spjälisen där Lillfisen ligger med stora ögon och slickar på händerna. Han utropar förvånat: Hon är vaken!

Jag får beröm för att jag är världens bästa mamma som vaknar när Lillfisen klipper med ögonfransarna. Jag tackar för det, men säger att jag inte är unik utan det ligger i moderskapsgenerna att sova lätt som en fågel. Det är för avkommans överlevnad. (Sen att mammor blir aptrötta vrak som är mer åt det halvdöa hållet, verkar naturen skita i). Då ursäktar maken genast sin djupa sömn med att han måste sova jättejättetungt. Naturen tror ju att han nyss ramlat in i grottan efter att ha jagat mammutar hela dagen.

Lillfisen slurkar hela flaskan i ett svep. Vi tycker hon är så duktig, att hon äter som en finsk skogshuggare. Men sen tänker jag att 60 ml, det är ju typ 2 klunkar. Det är ingenting. Och bara hälften av vad bebisar i hennes ålder borde äta per portion enligt tabellen på paketet. Vårt barn löser det genom att äta dubbelt så många gånger per dygn istället. Snacka ineffektivt.

Efter maten lägger jag henne på sidan mellan oss. Hon somnar genast. Men då blir jag nervös eftersom jag aldrig kollade hennes öra. Det kanske ligger dubbelvikt, jätteobekvämt. Och så måste jag fingra i hennes ansikte bara för att kontrollera att hon inte kräkts nåt mer. Det har hon inte men däremot känner jag inget blås från utandningar. Blir skitstressad, PSD är min värsta mardröm. Lillfisen ligger helt stilla och inga andetag hörs. Inga små rörelser, inget. Måste tända lampan för att se om bröstkorgen höjer sig. Ser inget av det heller, men mammutjägaren frustar lite från sin sida när lyset tänds.

Finns inget annat att göra än att lyfta upp henne. Då vaknar hon och visar tydligt att hon är livs levande. Skriker och gapar, sur över att bli störd. Sen har hon svårt att komma till ro. Hon måste hivas över till makens bröst där hon ligger och rycker i hans små hårstrån. Ganska snart sover de båda. Den där djupa urtidssömnen smittar tydligen av sig på små barn. Så har naturen visat att pappor också är bra att ha.

T --> H

Jag har nästan vant mig vid min nya figur, men inte varit helt beredd på att den vill bli permanent. Parkerat sig 2 storlekar över den förra. Maken säger att jag är fin, att jag är proportionerlig. Med det menar han att mitt nya breda arsle matchar mina osannolikt breda axlar. Vill man, kan man göra en egen formel: T --> H.