Jag har ställts inför det faktum att jag tycker pajaser som häller målarfärg på varandra är jätteroliga. Och lika kul när de inte helt oväntat spiller, går in i dörrar etc.
Jag har haft på känn rätt länge att min humor är låg och rätt så ointelligent. Men man får skratta ofta! (Om man inte nyss har slutat snusa och är allmänt skitsur nästan jämt).
Följande gillar jag och min humor:
*Ironi, helst serverad på brittiskt vis
*Marian Keyes givetvis. Jag blev kär i henne 1999 och har skrattat hejdlöst sedan dess.
*Sarkasm såklart. Min man brukar vara asbra på att leverera på det här området.
*Filmer av Ben Stiller
*Toahumor -- ja det är sant. Därför viker jag mig när Ben Stiller har typ IBS och tvingas äta "ethnical food" och får världens diarré hemma hos sin dejt.
Och det förgyller ju tiden på jobbet om man kan skratta åt att en hel vägg är sprejad med magsjuka eller att en kollega måste avbryta och gå ut o kräkas innan hon kan fortsätta eller ja ni fattar.
*Death at a funeral. Den filmen var liksom min humor packeterad på 90 minuters DVD.
*Vänner
*Roliga kommentarer. Det finns många stjärnor bland mina kollegor som fäller så sköna kommentarer, i stil med "...och framför mig på ICA stod den där gubben med flaskbottnar i glasögona..." Och då skrattar ju jag såklart. Har man sen sovit alldeles för lite och är härligt flamsig sitter man snart i hörnsoffan och gråter. Det händer rätt ofta faktiskt. En annan rolig grej på jobbet häromdan var när nån sa "...vilken tur att vi inte är i det militära. Då ringer klockan vid 6 då har man 10 minuter på sig innan uppställning. Sen kommer det en arg gubbe som bara skriker...!"
*Skadeglädje, fast på ett lite snällt sätt
*Roliga miner och gester. Folk tror ofta att jag skrattar åt dem när jag bara tycker att de är underbara.
*Don't mess with the Zohan. Heter den så?? Och det tror jag är spiken i kistan för min humor, men jag erkänner utan omsvep att jag inte skrattat så mycket på länge. Den var helt enkelt skitrolig - och med politisk snurr som jag gillade. Misstänker dock att kritikerna kommer såga. Men jag är snart 30 och vågar stå för mina åsikter. Se den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men guu jag bara skrattar när det är roligt, har inte haft tid över att definiera vad det är för sorts skoj. Min sambo tycker det är intressant när jag sitter och garvar åt Americas Funniest Home videos. Men skrattar man inte åt det så vet inte jag ...
Skicka en kommentar