nu kan jag andas ut

Phu! Efter nästan tolv timmar runt om på olika vårdinrättningar kan jag andas ut. Mitt barn lever och mår bra. Hon ligger i sin säng och hennes pappa läser senaste numret av Bamse som lämpligt nog kom idag. Själv är jag så himla trött men lättad, vi andas ut!

Det började med att dagis ringde igår ovh trodde att hon hade ögonfluss. Senare kollade vi med ficklampa och trodde att vi hittade sand i ögat. Hon var svullen, röd och det vätskade och gjorde ont. Imorse ringde vi till BVC, till barnmottagningen till akuten samt ögonmottagningen. Det var rätt tight med läkartider överhuvudtaget så man måste köra på bred front. Tillslut fick vi en tid på vårdcentralen. De (supergulliga) barnsyrrorna försökte spola ögat - gick inte. Sen kom en doktor och lokalbedövade för att skrapa bort smutsen med en vass kniv. Det gick bara inte. Jag var livrädd att Tovan skulle rycka till och bli blind på kuppen. Ganska snart fick vi en remiss till ögonmottagningen på USÖ. Vi åkte direkt.

Det slutade med att min lilla tjej hamnade på operation. De var tvugna att söva henne för att kunna peta bort rostringen. Det var alltså ingen sand, det var spår av en metallflisa som lämnat en ring av rost efter sig som i sin tur orsakat skadan i ögat. Väldigt vanligt hos gubbar som mekar med bilar eller löder. Väldigt ovanligt hos småflickor men det är min Tova det!

I allafall gick allt jättebra. Hon var SÅ duktig! Bara snedtände lite efter att hon druckit Dormicum och blev väldigt gråtmild, annars lugna gatan. Väldigt sött att se barnversionen av kläderna som mina patienter brukar ha.

Personalen dränkte Tovan i klistermärken och hon fick välja färg på mössan - rosa såklart. Ingreppet tog väl max 10 minuter och Tovan sövdes av en kursare till maken. INTE PÅ säger jag att efter bara nåt år efter uni och sen söva en kursares lilla dotter, men hon var duktig.

På uppvaket blev jag väldigt mycket mamma och väldigt lite vårdutbildad. Jag tjöt och klappade på den nedsövda lilla trulsan i sängen. Med fejktatuering på armen och syrgasslang i munnen.

Så snart hon vaknat åt hon "Piggelin världens bästa medicin" och sen blev vi utskrivna. Det blev autobahn till första bästa leksaksaffär och McD. Tovan valde en sminkdocka och sen McNuggets efter en hel dags fasta.

Nu är vi äntligen hemma och hon ligger trygg i sin säng, inte ont i ögat alls. Sminkdockan har på sig den rosa op-mössan och själv är jag lycklig över varje krona jag betalat i skatt.