Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg

tisdag 25 maj 2010

Herregud, jag bara levererar

Every time you raise your voice
I see the greener grass
Every time you run for cover
I see this pasture
Every time we're in a funk
I picture a different choice
Every time we're in a rut
This distant grandeur

My tendency to want to do away feels natural and
My urgency to dream of softer places feels understandable

The only way out is through
The faster we're in the better
The only way out is through ultimately
The only way out is through
The only way we'll feel better
The only way out is through ultimately

Every time I'm confused
I think there must be easier ways
Every time our horns are locked on towel throwing
Every time we're at a loss, we've bolted from difficulty
Anytime we're still made of final bowing

My tendency to want to hide away feels easier and
The immediacy is picturing another place comforting to go

The only way out is through
The faster we're in the better
The only way out is through ultimately
The only way out is through
The only way we'll feel better
The only way out is through ultimately

We could just walk away and hide our heads in the sand
We could just call it quits, only to start all over again
With somebody else

Every time we're stuck in struggle, I'm down for the count that day
Every time I dream of quick fix I'm swaged
Now I know it's hard when it's through
And I'm damned if I don't know quick fix way
But formerly mistreat me silence now outdated

My tendency to want to run feels unnatural now
The urgency to want to give to you I don't want most feels good

The only way out is through
The faster we're in the better
The only way out is through ultimately
The only way out is through
The only way we'll get better
The only way out is through ultimately

Alanis Morisette

onsdag 19 maj 2010

Att älska en Lillfis

Liten?
Jeg?

Langt ifra.
Jeg er akkurat stor nok.
Fyller meg selv heltpå langs og på tvers
fra øverst til nederst.
Er du større enn deg selv kanskje?


Inger Hagerup

söndag 16 maj 2010

Lycklig mamma

Jag är så lycklig och tacksam för att jag får vara mamma. Mina fina, härliga ungar som jag älskar överjordiskt! Är tacksam att min man inte arbetat sig till sterilitet som arbetsskada och att jag inte jobbat med farliga gifter så barnen slapp dö i magen. Bad maken ta lite bilder på mig och Lillfisen, det finns nästan inga på oss två ihop. Bara ett problem, hon vägrade vara stilla så nu har vi 25 suddiga kort på oss.



måndag 3 maj 2010

Curlingmannen

Det började med en önskan om mer teknik men slutade i en stor kärleksförklaring. Vi tar det från början.

Min man har blivit ett applefreak. Förra veckan kom en kollega till hans jobb och viftade med en iPad (kan nån annan förklara för mina föräldrar?) Min käre make blev såklart eld och lågor och berättade entusiastiskt om underverket hemma. Jag blev också charmad men framförallt vill jag att han ska få allt som han drömmer om. Jag sa att vi absolut ska köpa en till honom. Då tittade han på mig och sa att den egentligen var till mig. Jag tyckte att det lät som en rolig bortförklaring och undrade hur han menade.

Då kom det fram att jag vid x antal tillfällen uttryckt en önskan om att ha två (likvärdiga) datorer i hemmet så att vi kan sitta samtidigt. Att jag är lite trött på att vänta ut honom när han sitter med studiomaterial och filar i evigheter bland annat. Sanning.

"Och då tänker jag genast, hur ska jag lösa detta åt Ninne? Det är det mitt liv går ut på" sa han.
"Haha" skrattade jag "så ditt liv går ut på, att så fort jag får ett litet motstånd så vill du lösa det åt mig" skämtade jag och skrattade åt mig själv.
Då vände han sig sakta mot mig och stod sen stilla med armarna utmed sidorna och sa lugnt och sakligt "Ja." Och med eftertryck "Min uppgift här i livet är att göra ditt liv så bekymmersfritt som det bara går. Men det visste du väl redan?"

Så handlade det inte om läsplattor längre.

onsdag 21 april 2010

Kärleksdag

Igår åkte vi till farmor över dagen. Damen av one-liners. Det är bedrövligt att bo så långt ifrån henne. Jag grinar varje gång vi ses och varje gång jag ringer nuförtiden. Vi avslutade dagen med middag hemma hos moster med familj. Jättemysigt. Härlig släkt är lyx! Sent omsider stoppade jag in två trötta barn i bilen och körde hem genom en solnedgång.

fredag 19 mars 2010

Ninne förnöjsam

Och livet fortsätter på små vågor. Upp och ner och kallsup och ner och ner och upp igen. Nu är jag nog ändå inne i ett flow, upp upp upp. Som förälder kan man kanske se ett ljus i konflikttunneln. Som partner har man suttit barnfri på restaurant och druckit Staropramen mitt på en tisdag. Som god människa har man suttit vid stålgrå sjuksäng. Som medveten konsument har man ringt kundtjänst i favvobutiken och efterfrågat rättvisemärkt bomull. Som ytlig människa har man tagit nya hål i öronen (hurra!). Som ännu ytligare människa har man googlat fram svinsnygga, lyxdyra örhängen. Som lugn mor med mycket tillförsikt har man lämnat blodprover på både sig och bebisen. Som ömtålig vårvinterkrake är man däckad av virus IGEN. Som tålmodig mamma har man tillsammans med barnen lagat kycklingwok och findukat på en torsdag. (Som den kloka pappan sedan berömde som den godaste woken han ätit. Surprise!).Idag startar vi 05.30. Vällinggos i soffan. Och jag blickar ner på mitt underbara barns underbara ben och inser att pyjamasen vi köpte för 25 dagar sedan redan är urvuxen. By far. Och tyvärr är det inte hon som börjat växa som normala ungar utan plagget som är av kass kvalité. Nu får jag vatten på min kvarn. Bättre köpa dyra kläder som håller och har långa muddar att vika ner. Jag är ju ingen Gekko menar jag, som sprättar bort mudden och syr i ett eget tyg och syr på mudden igen och får pyjamasen att se ut som den alltid sett ut så.
På tal om Gekko, här är Tovans nya t-shirt. Den är så fin! Tovan själv kom dock på att hon nog även behövde ha en blå tröja med svarta stjärnor på så jag har nog missuppfattat den här genuskonflikten? Vi får forska i detta. Ska jag beställa en design t-shirt är det bäst för henne att hon använder den sen!

måndag 8 mars 2010

Kärlekspirr

Min man och jag planerar att äta middag ute på tu man hand. Och nån gång i vår ska vi gå på bio. Vi kollar kalendern och gissar när det kan bli av. Jag blir extra kär och pirrig. Som för sisådär 8 år sen. Men ikväll blir det ingen restaurant, nej det blir det falukorv och lättöl hemma i köket. Det är fint det med, leva vardagen ihop. Det skapar kärlekspirr att orka vara kär mitt när livet håller på. Hurra!

fredag 19 februari 2010

fredag 12 februari 2010

Ga-ga oh-la-la

Att älska det desperata.
Tänk efter, tänk till på det här:
I want your love
and all your lovers' revenge.
I want your love
I don't wanna be friends

Är det inte genialiskt? Jag tycker det, jag måste lyssna på repeat 100 gånger. Jag skiter i musiken, kläderna, technot...allt! Jag går igång på texterna och kommer ihåg att jag är minst lika kär själv.

torsdag 11 februari 2010

Att åka bil med sina föräldrar

Man gör ju aldrig det nuförtiden, åker bil med sina föräldrar. Inte jag åtminstone, jag åker bara i egen bil bakom dem. För några veckor sedan blev det ändå så, den där sorgliga begravningsdagen. Jag satt i baksätet och kämpade mot tårar men så måste man ta en paus och skratta lite. Mina föräldrar satt nämligen och ältade om de borde tagit med kaffetermos ändå? Jag bara stönade inombords. Vi skulle åka 13 pluttmil och man ville bara komma fram. Bleve man akutsugen på fika hoppar man väl in på nån mack eller seven-eleven? Men jag glömde att de är födda på 1940-talet och liksom inte har det tänket.

Sen skulle de sätta på radion och då blev jag lite orolig. De måste höra vansinnigt dåligt nuförtiden. Det var p1 på HÖGSTA VOLYM. Inte nån medryckande musik så man känner tvånget att poppa, utan nyheter som vrålades ut. Jag fick en ljudchock.

När vi kom till Partille började pappa vifta och peka.
- Där är kyrkan! ropade han
- Va? Är begravningen i Partille? undrade jag förvånat
-Nej men snälla du, den är ju i Backa såklart, men Partille kyrka ligger där!
- Men herregud, vem bryr sig?
- Jomen pappa har sin egen GPS. Han tycker om att peka ut alla kyrkor!

torsdag 4 februari 2010

Helvetet tur och retur

Vi mår bättre nu, det verkar ordna sig. Jag har haft en jävel vid mitt öra som väst barnsjukdomar. Lillfisen skrämde halvt ihjäl oss, men nu verkar hon trots allt vara en synnerligen frisk fis.

söndag 31 januari 2010

Titta gocka!

Att handla med Lillfisen eller bara vistas ute bland folk till allmän beskådan:
Folk stannar en och berömmer en för det underbara barnet. Människor hejdar sig, kommer av sig. Vänder sig efter henne. De gör stora ögon, häpnar. Armbågar varandra sidan och viskar "titta på bebisen!" Mina stolta mammaöron och ögon registrerar allt. Andra är inte lika diskreta, de ropar efter sina vänner, kollegor och släktingar att de måste komma och se! Häromveckan svansade en kvinna efter mig på ica. Först trodde jag att hon var irriterad över att min kundvagn blockerade hyllan med kassler och bacon medans jag i godan ro stod och valde ostar. Jag ursäktade mig och flyttade på vagnen men då kom det "neej, jag beundrar bara ditt fantastiskt vackra barn!". Efter det älskade jag den främmande kvinnan med all min kärlek och log stort varje gång vi krockade i varugångarna.

Varje vecka i affären, varje promenad, varje tur på stan är det minst en som berömmer underbarnet. Igår i mataffären ropade en liten flicka "TITTA GOCKA!" Och jag pöste och svällde och växte ur mig av stolthet.

söndag 17 januari 2010

Den som aldrig somnar vinner

Vi har hållit på och sövt Lillfisen i snart två timmar. Hon har nästan somnat flera gånger och på riktigt några gånger. Man pustar ut varje gång och hyssjar åt sig själv. Sen två sekunder senare: Pling Plong så är periskopet upprätt igen och bebisen är väldigt glad och väldigt vaken.
"I en halv minut sov jag men nu är jag redo att tjöta lite igen"

tisdag 5 januari 2010

2002

Livet kommer tillbaka till mig. Skriver dikter. Blir kär i min eviga bästis: SNUS. Separerar från M och flyttar till Lennarthouse. Börjar jobba extra på Gnistan (ni minns väl!). I slutet av september träffar jag Min Kärlek. Jag har beskrivit det så romantiskt tidigare. Ska sanningen fram får man väl erkänna att jag också var full som en kastrull och hängde halvt ihop med en annan kille som egentligen bodde ihop med en annan tjej. Lite rörigt men det hela redde ju ut sig fint. I oktober blev maken och jag ihop och två veckor senare friade han (= beordrade mig att bli hans fru). När jag tänker på mitt decennium -00 till -09 står det helt klart att han är min största framgång alla kategorier. Min livskamrat, min förtrogne. Från numer aldrig mer ensam inuti. Ord kan inte beskriva vem han är för mig.

måndag 4 januari 2010

Here's to my darling

Jag skryter gärna om min man, han är så fin. Han är rolig också och ibland blir han arg. Över roliga saker. Jag har lärt mig vad han har överseende med, vad han förlåter lättvindigt och vad man måste SE UPP MED! (Annars får man börja blogga från sitt nya sovrum: garaget).

På femte plats:
Skämta aldrig om att du råkat repa motorcykeln bara litegrann när du skulle kånka ut en snowracer från garaget.
På fjärde plats:
Prata aldrig slarvigt och råka säga data- när du egentligen menar dator- . Han blir skitarg och det tar lång tid att göra honom lugn.
På tredje plats:
Skämta inte tråkiga skämt om att vi borde sova över hos hans pappa.
På andra plats:
Ropa inte på honom och använd alla hans mellannamn. Nämn helst aldrig hans mellannamn. Inte ens om man härmar den italiensktalande vigselförättaren är det ok.
På första plats:
Köp ALDRIG en majblomma och klistra fast den på bilen. Han skulle aldrig förlåta en rosa-lila skräckdekal på sin pärla.

torsdag 31 december 2009

Lillfisens livsnjutarskola lektion 7

Lektion 7 - visa kärlek!

Om du älskar nån, visa det! Om du blir vrålglad när någon särskild kommer in i rummet - låt det märkas! Le och skratta. Vifta med armarna, imitera hundsim. Gurgla och kasta med huvudet bakåt.

onsdag 16 december 2009

välkommen hem älskling

Min iphone har kommit hem igen. Vi skola aldrig mer skiljas åt.

tisdag 15 december 2009

Jag skryter vidare

Lillfisen fick en så fin klänning från mitt jobb. När jag sitter och knåpar med julkorten kommer jag på att jag vill skicka ett kombinerat tack- och julkort till jobbet. Gärna med en bild där hon har på sig kläderna de köpte. Alltså byter man snabbt om på bebisen och försöker ta ett fint kort. Efter cirka 150 bilder undrar man om det är möjligt att få nån som inte blir suddig. Hon rör sig hela tiden! Sen vill man ju att hon ska se sitt allra, allra sötaste ut. Jag vet ju att hon är årets gåva från himmelen men risken finns ju att det finns nån träskalle på jobbet som inte fattat det. Än. Julkortet ska övertyga alla att hon är en magisk människa. Lite senare har man så många fina bilder att det är svårt att välja. Det är då man tvingar sin man att visa hur man gör collage i photoshop så man kan fortsätta skrytet i sin blogg. Gokväll alla!

söndag 13 december 2009

Världens finaste bebis alla kategorier

Hej alla! Jag är starkt på G! Jag kanske är en liten fis men nu jag har växt en storlek. Jag är stor tjej. Och jag är ju världens finaste bebis alla kategorier. Och så sparar jag till page.

tisdag 24 november 2009

Världens finaste fis in your face





Vad gör ni idag? Vi ligger och suger på åsnan och sjöhästen.