Status söndagkväll

Skulle gärna skriva ett långt, passionerat inlägg med vassa sylar och rå humor men jag är för trött. Jag har jobbat hela helgen och förbrukat alla vettiga tankar på mitt arbete. Nu sitter jag med halvöppen och stirrar fånigt i en tekopp. Ska ta och leta rätt på min man och spela ett parti Touché, sen blir det kudden.

EFIT @ jobbet

Kom på en kul idé, tog med mig EFIT (ett foto i timmen) till jobbet. Vad har ni gjort idag?

06:30 Har precis bytt om.

Såhär snygga är mina arbetsskor.

07.30 Administrerar antibiotika

08:45 Frukost. Dags att välja te.

09:50 Ronden är slut. Det är mycket nu.

10.07 Dags att pälsa på sig förkläde och handskar. Igen.

11:05 Dokumenterar

12:10 Mer läkemedel

Don't try this at home.

13:15 Ringa telefonen

14:57 Snabb toapaus innan mötet.

15:01 Ännu snabbare (när mötet redan börjat) signera saker jag gjort men glömt skriva upp.

15:55 Välja skjorta till imorgon.

15:56 Hämta väskan.

16:01 Källarkorridor till omklädningsrummet

16: 08 Hemma!

Maken och jag brukar skämta om att då börjar nästa arbetspass...!

I löööv villa

När man jobbar då jobbar man och när man är ledig då skottar man.

Lämnar över stafettpinnen

Idag klockan 14.00 börjar makens pappaledighet officiellt. Maktskifte i Ninnehuset. Han var ledig flera månader i somras, och hela hösten och vintern har han inte jobbat heltid. (Han jobbar hundra procent men de har så sjuka, komprimerade tider plus arbetstidsförkortning att det motsvarar typ 80% på ett vanligt jobb. Eller ännu mindre ibland.)

Sammanfattning: han har varit hemma mycket. Men aldrig själv 3 mot 1. Underbara JAG har ju alltid varit med och hjälpt till. Han pustar litegrann nu. Ligger och vilar middag inför den svettiga kvällen.

Våra horoskop idag

Makens: Du kan vidga dina vyer på ett härligt sätt nu!

Mitt: Din entusiasm smittar av sig på andra.

Spännande

Idag var Lillfisen och jag på mitt jobb. Tanken är ju att jag ska gå dit nästa måndag utan henne och vara där typ åtta timmar. Sen ska jag gå hem och sova och komma tillbaka nästa morgon och vara där åtta timmar till och sådär ska det hålla på. Overkligt. Det kändes exotiskt att vandra korridoren ner och tänka på att man ska arbeta där istället för hemma i sitt kök. Gulligt nästan.

Jag försökte komma ihåg hur man gör. Det var svårt. Jag blev helt blank. Sen kom jag på att jag får inte glömma frukostsmörgåsar, det ska man ha med varje dag. Och man får inte glömma sitt passerkort. Om man tar sista mjölken ska man hämta en ny. Sin mugg ställer man i diskmaskinen, inte bara lämna på diskbänken. När man har en stund över, ska man kolla mailen. Jag hade 52 olästa mail. Tryckte delete all.

Jag var tillräckligt organiserad för att komma ihåg att ta med rena arbetskläder till omklädninsgrummet i källaren. Fick gå upp en storlek på både byxor och skjorta. De här 10 bebiskilona har enträget bett om att få stanna och nu trivs vi ganska bra ihop. Behöver bara komplettera garderoben lite. Men inte nu enligt min make, eftersom jag bara kommer gå runt i jobbkläderna några månader.

2005

Pluggar i januari. Tar examen i februari. Efter det är hela våren S K I T. Vi glömmer det. Kärleken frodas iallafall, tur det! I maj firar jag min 25-årsdag i Danmark med hela min ursprungsfamilj, sen åker jag hem och börjar jobba. Alltså mitt första riktiga jobb. Håller på att dö av trötthet. Vi renoverar. I augusti börjar Tovan dagis och jag byter arbetplats. LIVSPUSSLET GRANDE börjar.

inskolning

Vi skolar in Tovan på nya dagiset. Det går superbra. Däremot fattar jag inte varför samhället bara erbjuder småungar tid att vänja sig? Min man har inte varit på jobbet sedan 11 juni och i eftermiddag förväntas han dra igång 100%, pang bom. Man blir ju helt vilsen av att vara ledig så länge. Lite läskigt faktiskt. Man borde få komma dit bara nån timme första dan, och bekanta sig. Dag 2 kanske stanna 2 timmar och fika lite. Så håller man på tills man vant sig helt och känner sig trygg med att prestera, minnas alla sina inloggningar och koder, sluta med sovmorgon, äta matlåda osv osv. Såklart kommer min duktige make fixa det galant ändå, men jobbet borde ha tänkt på MIG. Jag borde ha fått en inskolningsperiod för honom så jag kunde vänja mig vid singelmammalivet på ett skonsamt sätt.

still going strong

Vi håller fortfarande på som dårar i trädgården. Max 2 dagars arbete kvar nu! Måste bara pracka på er fler bilder från förmiddagens slit för att ni riktigt ska förstå vidden av det här...

Lillfisen hjälpte till på sitt eget sätt - genom att ligga tyst och still.

motorsågsmassakern

Vi har fullt upp. Vi skövlar vår trädgård. Går loss med motorsåg i Sveriges motsvarighet till Amazonas. Mycket var egentligen fint men har vuxit utan tuktan sedan 1966. 2 fulla containerlass hittills.

halvdöd buske före

efter

i all sin prakt

halva buskaget kvar att jämna med marken...

Monsterbuskage med taggar och dold sopstation under.

För att inte tala om brännässlorna!

kalhygge

från gatan före...

...och efter

trött

Jag har börjat jobba igen. Som vanligt fast slowmotion. Maken har varit på repetitionskurs idag och övat på hur man ventilerar nyfödda barn som inte kan andas. Som gravid, halvnervig fru känner man sig tryggare kan ingen vara.

Efter arbetet fyllde maken kombin med kartonger, tavlor och udda, märkliga grejer (är det vårt? har det överlevt mästergallringen?) som vi lastade av på nya adressen. Vi mätte fönster och kollade hur många gardinstänger vi behöver ha. Vi tänkte dra en repa på IKEA i nästa vecka. Originaltanken var att komplettera med nåt gardinpar, nån stång, lite krukor och kanske en lampa. Nu har vi systematiskt gått igenom vad vi absolut behöver och det blev en lista med typ 20 detaljer. Totalsumma, jag vill inte veta. Sen kommer vi behöva komplettera kompletteringen...

jag somnar ovaggad ikväll

Skulle kunna somna sittandes på en pinnstol. Som jag längtar efter att hoppa ner mellan rena, nybäddade lakan... Orkar inte reflektera över att det är Mia och Klara på TV nu, så långt har det gått... (Jag säger bara SVT play imorgon förmiddag).

Fredag:
åkte till mamma och pappa och myste.
Lördag:
Upp och gjorde mig iordning, brunch, åkte direkt till jobbet. Jobbade. Hem och sov några timmar.
Söndag:
Jobbade och gäspade. När vi slutat åkte maken och jag direkt på snömoddiga skogsvägar med stora flingor som dansade ner. Plockade upp Tovan utanför Glada Laxen i Gullspång. Fikade hos svärmor på hemvägen. Handlade lite snabbt på Konsum, akut kisspaus på jobbet, hämtade Stora E. Köpte kvällsmat på Sibylla och McD.

Nu har vi ätit och jag sitter mätt och andfådd och stirrar med ögonen i kurs. Den här dagen är slut!!!

Imorgon har vi ny energi. Vi är ledig och får väl fira lillördag. Det är vår första gemensamt lediga dag sedan 18:e februari. Tur att vi är 2 hemma för på schemat finns:
*besiktiga bilen
*Stora E till tandläkaren
*handla mat, vi har typ bara 2 kg fryst kyckling, konserver och en påse tortellini hemma. Känns det som.
*simskola

ses imorgon

vi är online igen!

På linan igen, fråga mig inte vad som hände!

Är hemma och gräsänkling. Makens tur att jobba och jag kom ganska nyss hem. Sitter och stirrar på ett hushåll som saknat mig i helgen då jag varit effektiv på jobbet istället för hemma. Fast jag har åtminstone packat klart de flyttkartonger som fanns, så nu finns en vacker kartongsamling bakom soffan. Imorgon kommer svärmor med 25 nya lådor.

skräckmorgon

Lördag

Kl 06:45
Ninne skulle vara på jobbet, redo att starta dagens arbete.

Kl 07:10
Ninnes jobbarkompis Anna ringer hem och undrar vart Ninne är. Joo, hon ligger i sängen och sover som en stock! INTE roligt!

Men faktiskt blev jag lite lättad för när jag hörde telefonen långt borta som i ett annat land, trodde jag att klockan var 03 på natten och telefonen ringde med ett dödsbud allra minst.

vardagspusslet brukar vara krångligt men vi är bäst på VAB!

Tovan har blivit sjuk. Förkylningen från förut har kommit tillbaka med förnyad kraft, hon har hostat och snorat i några dagar. Idag blank på ögonen, gnällig och ja givetvis - feber.

Vår vardag brukar vara lite snoig att få ihop. Det gäller att planera, planera och planera. Sen brukar planeringen resultera i att maken och jag inte ses på evigheter men så ser vårt liv ut. Nu denna månad till exempel var vi lediga tillsammans 2-4 januari. Då var vi i Stockholm hela familjen. Efter det icke en ledig dag ihop förrän 8 februari. Efter den söndagen vet jag inte hur länge det dröjer.

MEN! Det finns grymma fördelar! Nu när Tovan är sjuk slår jag bara en pling till jobbet och säger att jag flexar in några timmar senare ikväll. Då tar maken över i sjukstugan (i vilken det är MYCKET fart och fläkt, men de ska ju ha en sisådär 42 grader för att ligga däckade).
Hur enkelt som helst har vi löst en veckas VAB. Sen borde hon ju vara frisk...

onsdag: Ninne börjar 17 istället för 14. Flex.
torsdag: Ninne ledig
fredag - sön: maken ledig
måndag: Ninne slutar kl 16 och då börjar makens pass. I sjukdomsfall får vi skifta barn i entrén.
tisdag: Ninne ledig

När Tovan hade vattkoppor tog vi bara ut 2 VAB-dagar på 2 veckor!
Jag blir avundsjuk på mig själv.

tajming

Idag kl 08.45
Maken ringer och vill småprata. Han har jobbat nonstop sedan igår kl 17.45. Nu har de precis avslutat nattens sista operation och flera ligger och väntar. Bara att bita ihop. Jag hade dött eller sagt upp mig. Jag uppmanar honom att köra väldigt försiktigt på de slingriga skogsvägarna hem till hans pappa där Tovan ska hämtas i eftermiddag efter jobbet.

Idag kl 09.30
Svärfars sambo ringer och undrar om det möjligen kan gå för sig att Tovan stannar tills imorgon istället för bara några timmar i eftermiddag? De längtar så efter henne och har en massa roliga saker att göra tillsammans, t ex baka pepparkakor och leka luciatåg.

Detta är TAJMING!

zzz

Jo jag finns kvar men allvarligt går jag runt i en jättesömnig bubbla. Jag trivs bäst med att sova på natten och vara vaken på dagen. Just nu är det lite tvärtom här och jag masar runt på jobbet och dricker Loka Apelsin och bara jobbar på att vara vaken.

I eftermiddags fick jag känna att jag levde iallafall eftersom maken kom på att vi måste åka till IKEA. Jag hade varit vaken i 10 minuter så en eloge till mig som bara hoppade i jeansen och gick ut till bilen. Hade inte varit på IKEA på evigheter, vi gjorde en del bra inköp. Sen blev det köttbullemiddag så slapp man laga mat den dagen.

Hoppas alla mår bra. När jag kommit tillbaka till mitt vakna liv, när tentan är skriven, när vårt hus är sålt...då ska jag ringa och fråga personligen hur alla har det. Jag får skitdåligt samvete över alla jag inte hinner med just nu. Det sitter snälla människor och undrar vart jag tagit vägen. Men mest mår jag dåligt för min lilla 4-åring som bröt ihop och stortjöt när jag skulle åka till jobbet. Stod ute i kylan med gummistövlar och bara hulkade för att jag skulle vara på jobbet några timmar. Tänk om man finge åka hem och sova bredvid henne och hennes pappa nu... Då skulle de få trängas och knuffas och snarka hur mycket de ville och jag skulle inte klaga alls.

Fast vid danska skallar där går verkligen min gräns.

Det känns bättre imorgon

Ibland undrar man varför man bloggar.

En sammanfattning av mitt liv sedan sist:
Jag är ju jättetrött för jag har jobbat natt hela helgen. Jaha...
Ja och så har ju min man jobbat han med och vi har liksom inte setts och Tovan har varit hos mina föräldrar. Okej...
Och vi borde ha veckohandlat idag men jag orkade inte så vi måste göra det imorgon istället. Mmm...
Och jag har fortfarande inte strukit och städat så mycket som man skulle kunna önska...gäsp...
Nu sitter jag här med Tovans fleecefilt och fryser och borde väl gå och sova eller göra en kopp te men jag har inte lust eller smak för något. Who Cares?

Det jag verkligen vill ha är Turkisk Peppar. Jag är så sjukt sugen på det just nu. Ska man hänge sig? (Fast det är ingen idé, mitt barn sover och vi är ensamma hemma). För övrigt skjuter jag upp allt viktigt till imorgon, brukar vara ett vinnande koncept. *hrm*

Det tog ett tag, men nu är jag som mamma!

...det vill säga att jag står hemma och tillverkar min egen coleslaw. Det började med att jag var jättetrött mittemellan två jobbnätter. Och hungrig också men man orkar inte laga mat. Kände mig skitsmart som planerade in bakad potatis till kvällsmat. Sköter sig själv i ugnen. VAd jag inte tänkte på var alla tillbehör som tar evigheter att skala, riva och hacka iordning. När sedan någon toppar med önskemål om coleslaw, då har man att göra en stund.

Turligt nog hade vi vitkål hemma. Det föll sig så bra att jag spontanköpte flera kilo häromdagen. Om man som jag är en sucker för husmanskost och samtidigt är lite vardagssnål då hugger man direkt när vitkålen kostar 2 kr/kg. Sedan ändrar man bara torsdagsköttbullarna till kålpudding istället.

Hursomhelst. Jag stod i köket hur länge som helst och förberedde maten. Inte så att folk tog det för givet, man kunde också få välja på att åka tur och retur till musikskolan i spöregnet och medan unga fröken gnisslade på fiolen få äran att snabbt handla övriga ingredienser till coleslaw som inte fanns hemma. Jag valde köket.

Sen åt vi världens godast middag med en himla lyckad coleslaw, bland annat. Jag önskar att:
* jag hade orkat äta mer
*jag skulle få sova inatt, man blir skittrött av att äta mycket

nu jobbar vi mest

Vi är fortfarande assura på grannen men har inte kunnat göra gemensam sak och göra upp än. Vi avlöser varandra med arbete hela helgen. Jag är i efterhand väldigt nöjd att jag höll mig iskall och bara stod och repeterade vad hon sa (det har kuratorn lärt mig, det heter något vackert) istället för att börja illvråla likadant som hon gjorde.

Jag är inte sur för att men besviken på hur. Som vuxna människor kan man väl tala med varandra? Och säga till i tid? Man kan iallafall lugnt konstatera att om hennes brolla kommer i 50 knyck utanför vårt hus (cykelväg) och närapå mejar ner vår Tova en enda gång till kan han känna sig rökt. Tydligen hände det ca 2 dagar före utskällningen när inte jag var hemma.

Men men, snart släpper vi nog detta. Redan igår förmiddag köpte jag matjord och gräsfrön och sådde och krattade. Vad mer kan man göra?

Nu saknar jag mest min man. Den där mysiga killen som brukar bo här. Vi har inte setts sedan i torsdagskväll, nu är det söndageftermiddag. Joo imorse t e x sågs vi mellan 06.10 och 06.25 när han skjutsade mig till jobbet men han var knappt talbar då. Och i 2 dagar har vi stämt träff i stora entrén på jobbet för att växla ungarna mellan varandra. Det känns nästan som att vara separerad. Eller näe, nu gjorde jag en taskig jämförelse för alla stackars frånskilda. De går nog inte runt med lyckopirr i magen och längtar efter barnens pappa. Eller ringer honom på jobbet bara för att kolla läget lite eller ringer hem från jobbet för att kolla så alla mår bra. Och skulle vi skiljas oss skulle min man aldrig skjutsa mig till jobbet - ja inte klockan 06.10 iallafall, isåfall bara när jag börjar kl 14.

Oj det blev det en lång parentes. Imorgon vid den här tiden ska jag äntligen hämta upp maken på jobbet och då får vi ses några timmar igen. Det får bli vår lördag tror jag, heja Lasagne och rödvin!

fördelar med mitt jobb

Jag har tjurat en hel del över mitt jobb till och från i bloggen. Nu är det dags för alla fördelar!
*Önskeschema - nu till exempel lyckades jag bli ledig en hel vecka i sträck. Det är måndagmorgon och de flesta jag känner kämpar på med sin första arbetsdag av fem. Själv sitter jag i mysbrallor och funderar på vilka grejer vi ska riva av idag. Och imorgon och dan efter det...
*Skiftarbete - kan förvisso vara en nackdel också. Det är pissigt att arbeta på julafton. Och att inte kunna gå på yoga varje måndag. Men barnen har aldrig varit mycket på dagis eller fritids, snarare för lite. Man plussar på sin lilla pyttelön med OB. Man får just ingen tristess när man jobbar olika pass hela tiden. Man är ofta ledig vardagar. Man har ALDRIG söndagsångest!
*Man kan inte ta med jobbet hem - det här är nog det bästa av allt. Man KAN INTE jobba hemma! Visst sitter vi och bläddrar i FASS och googlar om jobbrelaterade saker, men det är ju för skojs skull. När man går från jobbet är man helt ledig. Och tar man semester/vabbar gör någon annan mitt jobb, inga högar eller uppgifter väntar på mig så jag får jobba dubbelt senare.
*Man träffar mycket (coola) människor - lite synd med sekretessen, jag skulle vilja ha en citatblogg, men nej det går inte! Det är underbart roligt att träffa så mycket olika männsikor, så mycket interaktion och kommunikation. Fast det är klart, man orkar inte träffa någon mer utöver de nödvändiga när man kommer hem...
*Man behöver inte slå knut på sig själv på morgnarna - det vill säga man drar på sig vilka kläder som helst, man ska ju ändå strax byta om. Jag gillar arbetskläder, man blir lite mer anonym. Dessutom döljer de effektivt upp till 10 kilos viktuppgång:) Och man sliter inte på sina egna kläder. På universitetet gick det åt så oändligt mycket mer kläder inför varje dags outfit. Nu kan jag för första gången i mitt liv ha samma tröja 3 dagar i rad, och det är alltså positivt.
*Man kommer nära sina jobbarkompisar eftersom man är så beroende av varandra och gör mycket jobbigt tillsammans.
*Ett utvecklande, stimulerande arbete som går i ett rasande tempo - långtråkigt på jobbet?? ALDRIG! Man kommer dit, börjar jobba och efter en kvart går man hem, så känns det.
*Man kan vara behjälplig på allmän plats om det värsta skulle hända. Ständigt uppdaterad i de nationella riktlinjerna för HLR...

Säkert fler grejer som kan läggas till också - jag trivs med mitt jobb!