Vi har ännu inte stött på varandra, Surgrannen och jag. Inte min man heller. Han säger att hon gömmer sig. I vilket fall som helst har jag inte vallat runt huset i onödan heller , för att slippa risken att fastna i hennes dåliga humör en gång till.
I söndags när solen sken som bäst kände jag ändå att det var dags att greja i trädgården. När jag varit ute en stund hörde jag hur grannarna klev ut på sin altan. "JAG VILL HOPPA!" ropade hennes barnbarn genast och måste ha syftat på vår studsmatta. Vet inte vad hon svarade men han gjorde aldrig det.
Sen såg jag hur hon gick och sneglade mot oss medans hon travade mellan huset och uthuset. Till slut ropade jag "hej hej" men fick inget svar, då gick jag in igen.
Kan bli långdraget. Hjälp, jag har aldrig varit osams på riktigt förut.
------
älskling, du&jag gills inte!
måndag 22 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Var sur du också. Inga glada käcka "hej hej" mer!
Skicka en kommentar