Väntar

Egot väntar på eftermiddag, det är dags för det här 30-åriga fejset att få sin ansiktsbehandling. Delade känslor dock, för samtidigt som man ligger på massagebänken ska man undra hur Henning Mankell mår. Man hoppas ju innerligt att han lever. Väntar nu tillsammans med resten av världen för att få reda på vad i allsin dar som pågår och vad som egentligen hänt. Fortsätter undra om Moderaterna ska kommentera Niklas Wykmans uttalande. Fortsätter förbanna alla korkade människor som vägrar uppföra sig civiliserat, som alltid ska tänka med arslet.

Hoppas de använder sina tusen glas varenda dag i tusen år

Jag har sagt att jag ska bojkotta alltihop och inte skriva om det. Men så läser man i tidningen att svenska folket varit så satans givmilda. Jag är inte tillfrågad, de kan ta bort mitt namn från kortet. Jag hade hellre satsat dessa pengar rakt från statskassan, på ytterligare en undersköterska på heltid under ett år på äldreboendet Marielund i Eskilstuna. Eller 30 000 skolluncher. Eller räddat en utrotningshotad musikskola i glesbygden. Eller gjort som alla normala gör med någon som har allt: skänker till välgörenhet. Tänk så många malariavaccin det skulle räcka till. Victoria och Daniel, vi gläds mer er och er kärlek, liksom vi gläds med alla par som lyckligt älskar varandra och väljer varandra som kamrater för resten av livet. Grattis till er lysning à la 1800-talet, svenska folket gratulerar er härmed genom att plantera 15 000 träd i VI-skogen.

Ursäkta om jag låter arg. Jag är arg, men mest ledsen. Jag är förtvivlad, på gränsen att brista ut i gråt. Varför tänker alla med arslet, vad är det som är så svårt att förstå?

Tack S för tipset!

Tidningen VI skippar bröllopet. Läs den fantastiska förklaringen HÄR. Jag skippar också bröllopet, bara bilddokumenterar Sveriges vansinne i statsskicksfrågan.

det är så mycket nu att man inte kan göra ett inlägg per produkt

utan måste skapa collage

David och Goliat i realtid

Jag har ägnat 90 minuter av mitt liv åt att titta på Bananas! - filmen om rättegången mot Dole. 12 numera sterila plantagearbetare som stämmer sin arbetsgivare. Utöver sterilitet är det känt att Nemagon (DBCP, bekämpningsmedlet) ger cancer, njursjukdomar, missbildade barn och fosterdöd. Bland annat. Nu är jag förbannad och frustrerad. Självklart ska jag aldrig köpa en endaste produkt av Dolejävlarna nånsin mer, men vad hjälper det? Maktlösheten gör mig vanmäktig och pessimistisk. Som kronan på verket spelar maken på Hoola Bandoola Band och jag vill bara grina.

Sweden's gone mad

Vad är det som HÄNDER? Åkte en snabbis till affären förut för att köpa det sista inför Tovans barnkalas imorgon. Krockade med en pall med bröllopschoklad. Har vi blivit helt från vettet? Nu får vi faktiskt samla oss på något slags gemensamt möte eller nånting. Jag tyckte smyckena tog priset men man kan tydligen också köpa överdyr choklad med Vickan och Bonden på. Men hörrni, nu är det inte roligt längre. Jag blir rädd för mitt eget land, det är ju galet på riktigt. Några kronor per kartong går till välgörande ändamål. Bra där. Ge mig postgironumret så kan jag skänka en slant, bara jag slipper produkten.

True Love 2010 - När Ninne bröt ihop hos guldsmeden

Vi var på Guldfynd på förmiddagen och köpte presenter (ligger i fas med vår feta lista!). Vid kassan hade de ett litet stånd med minnesmärken inför det kungliga bröllopet. Att jag inte ramlade ihop i en avsvimmad hög där och då. För 39 kronor kunde man få en metallpin med deras profiler på.

För 69 kronor fick man ett armband med blågult band, sånt man binder studentbuketter med. Mitt fram var en liten platta med en text ingraverat (håll i er): True Love 2010.

Oh. My. God.

Ska vi växa upp nu Sverige? Kan vi sluta med fjortisfasonerna en gång för alla?

GE MIG REPUBLIK!!!

Bortskämd

Min man lagade kvällsmat idag. Svängde ihop två suveränt goda pizzor. Jag misstänker att han inte var så sugen på omelett med räkstuvning som jag i förväg hade bestämt, så han tog saken i egna händer och hade pizzadegen på jäsning när jag kom hem. Maten var så otroligt god och jag kände mig riktigt bortskämd. Uttryckte högt min tacksamhet över att ha en så duktig, fin man och få äta så god mat. Sen tog jag det hela ett steg längre och nu är jag ganska säker på att jag lite förstörde de andras aptit när jag mässade på om vad skönt det är att få äta sig mätt varje dag...och bli serverad såhär god mat varje dag...och slippa rota i soptunnor efter middag...slippa sniffa limflaskor för att döva hungerskänslor...osv osv. Allihop satt vi nog och kände oss lite för mätta, nästan illamående och förfördelade på det sättet som världens orättvisor lämnar en när man tänker på dem.

Dagens garv

Hörni, nu får vi muntra upp oss efter deppet kring de feminina färgerna och låsta ideal. Jag hittade nåt fint på Lindex nyss, som jag tycker att vi alla borde klicka hem!

källa: Bild från Lindex Shop Online

Det är svårt att veta om de menar allvar när de slänger in såna här i sortimentet. Är det på riktigt eller driver de med oss? Det stod att jag gärna fick låna bilden, bara jag angav deras webshop som källa. Men vill de verkligen att folk ska veta att de har så här tvivelaktiga plagg där? Dålig reklam. Men jag tänkte att vi kunde hjälpa till allihop, och göra dessa till en storsäljare. Tänk vad roligt sedan om vi (lite otippat kanske men ändå) hamnar i samma omklädningsrum nån gång. Vilken skrattfest när vi står i varsitt exemplar av 2000-talets enda mamelucker.

Frånvaro

Utanför fönstret far människor fram och tillbaka. Rastar hundar, väntar på bussar och åker till Lidl. Fortsätter sina patetiska liv i godan ro som om ingenting hänt. Jag står med en klump i halsen och en i magen, och vevar apatiskt runt i en korv stroganoff.

Arla

Först vaknade Lillfisen och kände att hon ville ha nappen. Då vaknade jag och kände att jag hade ont i halsen. Blev lite svårt att somna om. Tog det otroligt dåliga beslutet att läsa Aftonbladet i mobilen istället för att ligga och vrida mig. Hamnade snabbt i en artikel om verklighetens Lilja (forever). Såg ni den filmen? Jag är en vekling som typ måste gå i terapi av att bara ha presenterats för problemet trafficking. Mitt biosällskap ville gå på café och diskutera filmen efteråt. Det ville inte jag. Jag ville krypa ur skinnet, spy galla och aldrig mer leva i den här vidriga världen.

Alltså swischades jag kl 05 imorse direkt tillbaks till de känslorna. Sen var det stört omöjligt att somna om. Tillslut lyckades jag ställa om tankarna och kom plötsligt ihåg att jag glömt ta fram fläskfilé till kvällens middag. Ner en vända i frysen. Tog såklart en tur till tvättstugan också. Jag är skadad nånstans - så fort jag utför något måste jag ALLTID köra en maskin med tvätt samtidigt?

Hinner köttet tina? frågade jag mig själv. Då knäckte jag den briljanta idén att det blir risgrynsgröt till barnmiddag (tidigt) och sedan mysmiddag för vuxna (ensamma när barnen somnat). Får inte glömma dra upplägget för Lillfisen, annars kan man ge sig på att hon automatiskt räknar in sig själv i vuxengänget.

Ungefär här kom jag på att jag verkligen borde pysa ner på stan och köpa en flaska gott vin till middagen. Kanske borde passa på att köpa lite nya underkläder till mig själv också? När man ändå är på stan... (SJÄLV MED TVÅ GULLIGA MEN EH... LITE VÄL VILJESTARKA BARN)

Mitt förnuft viskar nåt om att det inte är läge att stänga in sig i en provhytt och klä av sig halvnaken när de gulliga men ack så viljestarka barnen väntar utanför.

Dagens utskällning: Vem har tagit bort TV'n med tecknad film från Lindex?

2001

Årets inleds med fyra månader i Afrika. Mitt livs viktigaste resa både fysiskt och mentalt. Som jag längtat! Lider under stekande sol och älskar människorna. Folk säger om mig att jag har många vänner. Känner mig obeskrivligt ensam. Tvingas möta mina monster och göra upp en gång för alla. Förstår att jag måste bryta upp och lämna allt jag velat tro på. Skapa ett nytt liv. Släpper prestationsångesten som ridit mig sedan tidig tonår. Andas ut.

Får skum magsjuka som förlamar mig av trötthet mars - december.
Flyttar till Ö, ihop med fina M. L kommer strax efter. Vi bor i ett halvknarkigt område och äter 3 hg godis på kvällarna. Börjar plugga.

Sure as I'm breathing

Sure as I'm sad

I'll keep this wisdom in my flesh

I leave here believing more than I had

Eddie Vedder

2000

hemstad

foto Lillebror

Funderar över mitt decennium. Först vägrade jag göra en lista, det blev för personligt. Tillslut gjorde jag en för mig själv och grinade över livet. Jag är ändå nöjd med min personliga utveckling de senaste tio åren - och jag ser fram emot de tio kommande. Jag hoppas jag är så mycket klokare när jag ska fylla 40. Och att jag inte bölar lika lätt.

2000.

Fyller 20 år och vet allt om livet. Det är en fantastisk känsla.

Bor i Skottland och folk säger om mig att jag har många vänner. Själv känner jag mig många gånger obeskrivligt ensam.

Kallar mig troende, något som vuxit fram ur existensiell ångest och rädsla för Meningslösheten. Har ännu inte svettats klart den inre kampen men tvingar in mina monster in i det innersta.

Får en systerdotter, den första! En liten Slarva.

Flyttar efter beslutsångest tillbaka till Sverige. Börjar Folkis.

Frige Det Fängslade Ordet

FRIGE DAWIT ISAAK

Idag vaknar jag upp från mitt sömniga egoliv och önskar annorlunda av mig själv. Att jag skulle blivit journalist ändå. Att jag skulle fortsatt hålla på och tycka en massa saker och förkovra mig och skriva om tredje världen och lite rädda världen. Att jag skulle stå lite mer på barrikaderna. Att jag skulle hunnit före Peter Englund och skrivit den briljanta artikeln. Ni har väl läst den?

Det känns lite tomt

På två helger har jag inte fått något sms från Marcy och Case. Nästan som att jag är utesluten ut deras fredagsgäng. Vad har hänt?

Mysteriet med brevbärarna

Jag har bott på många olika adresser innan jag äntligen hittade hem - till mitt hem. Vårt nya hem på vår nya backe. En sak förbryllar mig, som alltid fungerar likadant oavsett postnummerområde. Därför är jag övertygad att ni kommer känna igen det här:
På somrarna när vikarier delar ut posten, kommer den flera timmar tidigare än resten av året när den ordinarie personalen jobbar. ???

Nån som jobbat på posten (och då menar jag inte Citymail) som kan ge input innan jag skäller ut Posten på lösa grunder?

Snörvel

Jag är en självplågare. Jag tänker om-det-värsta-inträffar-tankar fullt ut. Jag läser dödsannonser för folk jag inte känner. Sen blir jag ledsen och gråter för att Jorma lämnat Agneta och barnen och barnbarnen i outsäglig sorg och saknad. Jag vet inte vilka Agneta och compani är, men det verkar så hemskt hos dem just nu. Och alla andra familjer. Värst med barn och ungdomar. Då sitter mamman i mig och hulkar så snor och tårar skvätter.

Som rutinerad dödsannonsläsare tror man att man kan alla verser och citat. Häromdagen dök det dock upp en helt ny. Min frukost fastnade i halsen och jag grät. Påmind om alla jag älskar och vägrar förlora.

Är det änkemannens egna ord? Fast han inte vågade skriva ut sitt namn? Beröm till okänd diktare.

Jag visste att natten gör

slut på sin dag

och att blommorna vissnar

det visste jag

ett ljus det slocknar

det har man sagt

och att även en kung

ska förlora sin makt

Jag visste att träd

kan falla för såg

liksom glas kan spricka

det kom jag ihåg

och att ord kan glömmas

om än de viskats ömt

men att du kunde dö

det hade jag glömt

Provocerad

Har haft en del jobbiga TV-upplevelser sedan sist. Det mjukstartade (fast då fattade jag inte att det var mjukstart utan tyckte det tog priset) med Catarina Hurtig i Kändisdjungeln. Sedan bleknade hon nästan till en ödmjuk, jordnära gullis i jämförelse med Hollywoodbrudarna med Anna Anka i spetsen. Jag blir så hejjans provocerad, jag kan inte släppa det. Måste nog gå och göra andningsövningar. Och de måste nog lägga om stilen, det kan bli problem med Sankte Per annars.

Hedda Darling

Det här är min nya kärlek Hedda.

Varför fick hon inte följa med hem nu igen?

Det enda som är finare än labradorvalpar är bruna labradorvalpar!

men jag bryter ihop

En buss åkte precis förbi utanför köksfönstret. Den hade två svenska flaggor längst fram längst upp. För att kungen fyller år. Jag bryter ihop. Nu får faktiskt kungen komma och bjuda på tårta.

aah 30-årskris i realtid

Det slår mig när jag packar upp påsen från COOP FORUM. Jag har på fullaste allvar köpt en flaska Substral Orkidénäring. Speciellt utformad näring för orkidéer. Och till de andra växterna små små stickor man ska peta ner i jorden si och så ofta - för att tillföra näring.

När växte jag upp och fick tankeverksamhet som en medelålders? 30-årskrisen hänger tungt över axlarna.