Som rutinerad dödsannonsläsare tror man att man kan alla verser och citat. Häromdagen dök det dock upp en helt ny. Min frukost fastnade i halsen och jag grät. Påmind om alla jag älskar och vägrar förlora.
Är det änkemannens egna ord? Fast han inte vågade skriva ut sitt namn? Beröm till okänd diktare.
Jag visste att natten gör
slut på sin dag
och att blommorna vissnar
det visste jag
ett ljus det slocknar
det har man sagt
och att även en kung
ska förlora sin makt
Jag visste att träd
kan falla för såg
liksom glas kan spricka
det kom jag ihåg
och att ord kan glömmas
om än de viskats ömt
men att du kunde dö
det hade jag glömt
Inlägg
5 kommentarer:
Ojdå. Samma här.
Sjukt tungt.
Döden betyder ingenting,
jag har bara dragit mig tillbaka
till ett annat rum.
Jag är Jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra,
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjenära namn,
tala till mig
på samma sätt som Du
alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från Din röst.
Skratta tillsammans med mig,
som vi alltid brukade
skratta åt vardagens små ting.
Var med mig, le mot mig,
tänk på mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara
en del av din vardag.
Livet betyder detsamma,
ingenting har skett som förändrade det.
Livet går vidare därför att
det måste gå vidare.
Döden är ju bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Jag väntar på dig för en kort stund
alldeles i närheten.
Allt är bra.
****************************
Från min pappas dödsannons. Jag tycker det inger HOPP. Är också livrädd när jag tänker alla hemska tankar fullt ut.
Åh Mirja, det var väldigt fint.
JA vad är det med dödsannonser egentligen? Min egna privata teori för mig själv är att jag är så rädd för att dö eller att förlorar någon. Så när jag läser dödsannonserna varje dag, tvingar jag mig på något sätt att handskas lite med den hemska, orättvisa och läskiga döden. Kankse till och med att förlika mig med att den drabbar alla. Men jag är långt ifrån förlikning än.
Skicka en kommentar