Bortskämd

Min man lagade kvällsmat idag. Svängde ihop två suveränt goda pizzor. Jag misstänker att han inte var så sugen på omelett med räkstuvning som jag i förväg hade bestämt, så han tog saken i egna händer och hade pizzadegen på jäsning när jag kom hem. Maten var så otroligt god och jag kände mig riktigt bortskämd. Uttryckte högt min tacksamhet över att ha en så duktig, fin man och få äta så god mat. Sen tog jag det hela ett steg längre och nu är jag ganska säker på att jag lite förstörde de andras aptit när jag mässade på om vad skönt det är att få äta sig mätt varje dag...och bli serverad såhär god mat varje dag...och slippa rota i soptunnor efter middag...slippa sniffa limflaskor för att döva hungerskänslor...osv osv. Allihop satt vi nog och kände oss lite för mätta, nästan illamående och förfördelade på det sättet som världens orättvisor lämnar en när man tänker på dem.