sunkmorsan

Mot min vilja har jag blivit så sunkig. Igår kom jag aldrig ur mysbrallorna. Det var inte ens vanliga mysbyxor utan mammamysisar. Jojo. Det är inte det att mina vanliga inte passar, det är bara det att de är så himmelens tajta att har man ålat sig i dem tar det en evighet att krångla sig ur. Fast ska de sitta på i 16 timmar gör det väl inget. Hursomhelst var det ingen mys-i-soffan-dag igår utan jag flummade runt på långpromenad (med andra ord en omväg till bankomaten), till dagis tur och retur, konsum, frisören och kulturskolan inklusive trekvarts väntetid med de andra föräldrarna. När vi landade hemma var min munkjacka helt och hållet nerspydd.

Det var så länge sedan jag duschade att jag nästan glömt var duschen är. Men just ja, nere i källaren allra längst bort bredvid garagedörren. Imorse irrade jag mig faktiskt dit och kom ut som en bländande ren människa. Min man kommer inte känna igen mig ikväll! Förresten är han en tapper hjälte. Klagar aldrig på sunkiga kläder eller spretigt hår. Häromdagen kom han och borrade ner sitt ansikte mot min hals och fastän jag talade om att jag var nyspydd just exakt där stannade han kvar. Vilken tur att jag inte gifte mig med Paul Anka.