Jo jag finns kvar men allvarligt går jag runt i en jättesömnig bubbla. Jag trivs bäst med att sova på natten och vara vaken på dagen. Just nu är det lite tvärtom här och jag masar runt på jobbet och dricker Loka Apelsin och bara jobbar på att vara vaken.
I eftermiddags fick jag känna att jag levde iallafall eftersom maken kom på att vi måste åka till IKEA. Jag hade varit vaken i 10 minuter så en eloge till mig som bara hoppade i jeansen och gick ut till bilen. Hade inte varit på IKEA på evigheter, vi gjorde en del bra inköp. Sen blev det köttbullemiddag så slapp man laga mat den dagen.
Hoppas alla mår bra. När jag kommit tillbaka till mitt vakna liv, när tentan är skriven, när vårt hus är sålt...då ska jag ringa och fråga personligen hur alla har det. Jag får skitdåligt samvete över alla jag inte hinner med just nu. Det sitter snälla människor och undrar vart jag tagit vägen. Men mest mår jag dåligt för min lilla 4-åring som bröt ihop och stortjöt när jag skulle åka till jobbet. Stod ute i kylan med gummistövlar och bara hulkade för att jag skulle vara på jobbet några timmar. Tänk om man finge åka hem och sova bredvid henne och hennes pappa nu... Då skulle de få trängas och knuffas och snarka hur mycket de ville och jag skulle inte klaga alls.
Fast vid danska skallar där går verkligen min gräns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar