rena dårhuset

...känns det som! Lillfisen är en smalis som väger för lite. Måste anstränga mig för att vara cool och inte oroa mig i onödan. Men jag måste amma varannan timme. Det tar upp till en timme för henne så då hajar man ju vilket jobb det är. Mest blöder hjärtat när hon skriker och släpper och spänner sig. Och hjärnan dör nattetid när man måste ställa klockan och väcka trött, ohungrig bebis och tvinga henne att äta.

Men det ska nog gå bra, tralala. Måste äta och dricka mycket själv också. Idag hade maken bestämt Ernsts somriga skaldjurspaj till lunch. Skulle bara ta nån halvtimma att sno ihop. Jotack, när timmar av förberedelser är avklarade! Bara att rivav igång med potatisskalning och kok, sen skulle den svalna. Räkor som skall skalas och hackas, fisk skall sjudas...nånstans här inser man att vi inte hinner till dagens vägning på BVC om vi ska äta den här lunchen. Vi får ta pajen till kvällsmat och istället avnjuta en McFeast och Co till lunch.'

Nej nu kom leveransen från McD, dags att äta, sedan maratonamning igen.

Förresten, inatt i min virriga sömn drömde jag om en tjej som klagade på mina bloggrubriker. Jag behövde ägna lite mer energi åt dem. In your dreams.