Curlingmannen

Det började med en önskan om mer teknik men slutade i en stor kärleksförklaring. Vi tar det från början.

Min man har blivit ett applefreak. Förra veckan kom en kollega till hans jobb och viftade med en iPad (kan nån annan förklara för mina föräldrar?) Min käre make blev såklart eld och lågor och berättade entusiastiskt om underverket hemma. Jag blev också charmad men framförallt vill jag att han ska få allt som han drömmer om. Jag sa att vi absolut ska köpa en till honom. Då tittade han på mig och sa att den egentligen var till mig. Jag tyckte att det lät som en rolig bortförklaring och undrade hur han menade.

Då kom det fram att jag vid x antal tillfällen uttryckt en önskan om att ha två (likvärdiga) datorer i hemmet så att vi kan sitta samtidigt. Att jag är lite trött på att vänta ut honom när han sitter med studiomaterial och filar i evigheter bland annat. Sanning.

"Och då tänker jag genast, hur ska jag lösa detta åt Ninne? Det är det mitt liv går ut på" sa han.

"Haha" skrattade jag "så ditt liv går ut på, att så fort jag får ett litet motstånd så vill du lösa det åt mig" skämtade jag och skrattade åt mig själv.

Då vände han sig sakta mot mig och stod sen stilla med armarna utmed sidorna och sa lugnt och sakligt "Ja." Och med eftertryck "Min uppgift här i livet är att göra ditt liv så bekymmersfritt som det bara går. Men det visste du väl redan?"

Så handlade det inte om läsplattor längre.