Både mamma och jag vaknade av dödsbudet. Inte det faktiska, men förnimmelsen. När det sedan kom, några timmar senare, visste vi redan. Mössan av och jag böjer huvudet i respekt för en klok, god människa som gått vidare. Och jag gråter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sköt om dig.
Vilken vacker bild! Säger som Lisa, sköt om dig nu.
Skicka en kommentar