Omysig natt och morgon

Första natten på länge som inte Tovan kom över. Under mina vakna stunder med Lillfisen låg jag och lyssnade efter smattret av barfotafötter över korkmatta. Som den omogna mamma jag är, tyckte jag att det blev vansinnigt tomt och min första impuls var att gå och hämta henne. Det gjorde jag ju naturligtvis inte, men jag hade bra gärna velat.

Nästa gång jag vaknade var jag knappt vaken. Ni vet, man går från djupsömn till lättsömn. Med halvt stängda ögon kollar man att allt är okej. Här är jag i min säng, bra! Där är min bebis i min säng, bra! Där är min man i sin säng...vänta nu! Vad är klockan? AAAAHHH!!!!

Han hade försovit sig och därmed också Stora E. Istället för sovmorgon med småtjejerna fick jag flyga upp och stressa iväg med tre ungar för att skjutsa henne till skolan. Maken fick stajla sig på två sekunder och sen komma lite försent till månadsmötet på jobbet.

Herregud. Det var kontrast mot frukostdejt. Väldigt likt morgondejt med stress. Men det gick jättebra. Puss till min morgontrötta man!