Bästa barnboken

Vilken nostalgitripp när Tovan kommer släpandes med en bok och ber mig läsa. Vi är hemma hos mina föräldrar och hon har hittat sin favorit Var är Valle nu? av Martin Handford. Min bror var helt besatt av den och drog med mig i sin förtjusning. Vi låg på mage bredvid varandra i timmar och letade efter Valle. Kalle, minns du?

När vi hittat Valle hundra gånger letade vi efter specialarna i slutet av boken. När vi gjort det hundra gånger skrattade vi åt alla dråpliga situationer i bilderna. Boken är tummad och sönderläst, tejpad i ryggen, älskad, omhuldad. Nu i vuxen ålder uppskattar man texterna, verkligen. Läs den!

Stenåldern. Kan du hitta Valle?

Vikingatiden. Bildtexten lyder: "Hemma var vikingarna lugna typer som gillade att sticka och provsmaka ostar och sånt trist. Men på sina färder blev de som förbytta. De tog på sig sina bästa hattar, seglade över havet och sjöng och väsnades som tokiga. När man hörde dem komma var det bäst att fly, för när de väl var framme och hade packat upp sina yxor fanns det inget som kunde hejda dem."

Vårt ädla påbrå.

Om korstågen:

"I 200 år pågick häftiga strider mellan korsriddarna och morerna som vägrade visa vägen till Jerusalem. Till slut hade korsriddarna inga rena T-shirts kvar och vände hem. Sen levde de högt i många år på historierna om alla vackra slott de belägrat och alla spännande folkslag de kastat sten på."

Berättelsen om Arn i barntappning.

Tankar om ett genrep

Det var drag i lokalen. Tror jag åtminstone, jag har aldrig varit publik på Melodifestivalen förut så jag vet inte exakt hur dragigt det brukar vara. Det var glittrigt och glammigt iallafall. Jag sa nej till att spontanköpa rosa cowboyhattar kantade med rosa glitterboa. Sen kom jag på att min syrra fick just en sån i sin första present av sin fru, så barnen kanske kan få låna den om behovet blir akut?

Den bästa artisten var förband. Jag presenterar stolt min nya idol: Timo Räisänen. Min man har tjatat om honom, men jag har inte orkat engagera mig. Men nu! Timo tolkade La Voix och Lotta Engberg. Heder åt Timo som tog sig an schlagerscenen iförd orange t-shirt. Jag älskar Timo.

Barnen älskade Alcazar och älskar fortfarande. Min systerdotter hade gjort ett läckert plakat som hon och Stora E jobbade med under framträdandet. Överhuvudtaget fick de mest jubel av publiken så en avancerad gissning är att de tar sig vidare ikväll.

Det blir inte mer disco än såhär.

Min 6-åriga systerson hejade intensivt på Crucified Barbara, så han hade en sån skylt.

Själv höll jag på Pauline. Jag går igång på coola 50-tals arrangemang!

Det var skoj. Jag gillar jippon. Gör vi om det här?

historiens vingslag

Under mycket mulen himmel - senare duggregn - och extrem blåst klev vi omkring runt klosterruinerna i Riseberga. Det var mäktigt. En jättestor kyrksal med vackert 5-kantigt kor. Övriga byggnader ganska små om man fick tro resterna av grunderna.

Det stod givetvis ingen guide och väntade på oss, de jobbar bara under våren och sommaren. Däremot fanns massor av snödroppar som prydde kyrksalen lite varstans. Efter att ha läst informationstavlorna kom vi fram till att vi inte skulle överlevt en enda dag på klostret.

Väckning ca 02. Då körde dagens första andliga akt i gång. Den avlöstes sedan av olika gudstjänster, sångstunder och bönemöten (7/dygn). Man fick inte tala utom på vissa särskilda stunder, typ en halvtimma på eftermiddagen. De åt 3 gånger om dan - lite fattigt eftersom de knappt aldrg sov. Kosten var ensidig och antagligen otillräcklig. Det var förbjudet att värma upp klostret.

Sammanfattning: iskallt, hungrigt, långtråkigt, fattigt och aldrig sovmorgon.

tillbaka till Arn

Idag ska vi på familjeutflykt! Vi hade planerat lika soligt och fint väder som igår - idag MULET. Men men. Det blir fikakorgen och liggunderlag och iväg till Riseberga kloster ändå. Och det var inte mitt förslag! Jag nappar glatt på historialektionen, speciellt som den har förankring till Arn-trilogin. Googlade lite på klostret nu inför besöket och fann att man ska sätta upp en teater om Arns Cecilia i sommar på amfiteatern i Riseberga. Räkna med mig!

familjen al Fakir

På tal om Salem så såg vi en livekonsert på TV i höstas. Vi hade aldrig sett honom ens på bild innan. Maken och jag garvade och sa att han var en kopia av en snubbe på Bolibompa (småbarnsföräldrarnas referensram). Vi tyckte att vi kommit på ett jätteroligt look-alike-skämt ända tills vi förstod att killen på barnprogrammet var hans yngre och tillika identiske bror Nassim...