historiens vingslag

Under mycket mulen himmel - senare duggregn - och extrem blåst klev vi omkring runt klosterruinerna i Riseberga. Det var mäktigt. En jättestor kyrksal med vackert 5-kantigt kor. Övriga byggnader ganska små om man fick tro resterna av grunderna.

Det stod givetvis ingen guide och väntade på oss, de jobbar bara under våren och sommaren. Däremot fanns massor av snödroppar som prydde kyrksalen lite varstans. Efter att ha läst informationstavlorna kom vi fram till att vi inte skulle överlevt en enda dag på klostret.

Väckning ca 02. Då körde dagens första andliga akt i gång. Den avlöstes sedan av olika gudstjänster, sångstunder och bönemöten (7/dygn). Man fick inte tala utom på vissa särskilda stunder, typ en halvtimma på eftermiddagen. De åt 3 gånger om dan - lite fattigt eftersom de knappt aldrg sov. Kosten var ensidig och antagligen otillräcklig. Det var förbjudet att värma upp klostret.

Sammanfattning: iskallt, hungrigt, långtråkigt, fattigt och aldrig sovmorgon.