Om mjölk

Min syrra öppnade kylen hemma hos oss och utbrast "OJ!". Jag blev lite nervös och trodde att någon katastrof inträffat därinne. Då vände sig syrran till mig och berättade att vi hade sex liter mjölk i kylen. Ingen nyhet för mig precis, som dagen innan plockat dessa tetra från hyllan och scannat streckkoderna. Omsorgsfullt packat ner dem i kassarna, kört runt dem på Maxi, ut i bilen, ur bilen, in i köket, in i kylen.
"Det räcker inte hela veckan ut till nästa handling" förtydligade jag, och undrade varför en trebarnsmamma ojade över mjölken. Visserligen är ett av hennes barn exallergiker men ändå.
Då sprang syrran in i matsalen och ropade till sin man att vi hade sex liter mjölk i kylen. "OJ!" utbrast han. De förklarade att de köper ett paket à 1,5L och i slutet på veckan får de hälla ut den sista skvätten som hunnit bli dålig. Då var det min tur att ropa "OJ!".

Här går det åt massor av mjölk. MASSOR. Och då är ändå ett av mina barn allergiker. Jag har ju en mjölktok också. Som väl var en kalv i sitt förra liv. Hon väljer alltid mjölk. Till fikat, till fredgasmyset och till Happy Meal. Jag har givit mig själv så mycket cred för det. Jag är en sund människa som fostrar en ny liten sund människa. Ända tills Tovan sa "Vet du varför jag alltid vill ha mjölk mamma? Det är för att mjölk smakar mest socker".