Sura kärringar

Jag läser tre stycken så kallade kändisbloggar. Pernilla, Sanna och Alex. Kollade på Perellis en gång men den hade så ful design att jag inte orkade. Annars uppfriskande att läsa om hur hon i helgen gått i gummistövlar och åkt traktor i Småland.

De andra bloggarna är mysiga och roliga. Väldigt annorlunda mig, det kan berika. Men ibland överväger jag att aldrig klicka in mig där NÅGONSIN igen. Det är när man utan att tänka sig för öppnat upp kommentarsfältet och möts av hela bittra, småaktiga, avundssjuka jantekärringssverige. Jag förlorar all kraft och energi som genom ett trollslag. Och jag vill läxa upp alla anonyma, lägre begåvade surisar som bemödar sig att skriva ner sina osunda åsikter.

Alla som stör sig på dem kan ju sluta läsa bloggarna istället.

Som motkraft till gnället finns också dyrkan - den är nästan lika jobbig den. Vuxna människor som fortfarande är små inuti. Det är pinsamt att läsa hur de frågar efter inköpsställe till samtliga plagg, tavlor eller annat i bakgrunden på foton som läggs ut. För att inte tala om allt tjöt om Persbrandt. Vad har jag missat? Jag vet att han är skådis, men sen..? Det är något med honom som helt gått mig förbi. Som alla som kommenterar Sannas blogg vet. Jag är totalt likgiltig inför Persbrandt men däremot skriver hans sambo väldigt klokt och fint. Och så sitter missunnsamma präktiga hemmafruar och anklagar oss läsare för att enbart vilja mjölka info om Micke.

Ah! Nu har jag avreagerat mig. Tacka vet jag Schulman som bara publicerar de kommentarerna han godkänt själv. Kan inte alla göra så? Slipper vi andra ta del av skräpet.