Ända sedan jag skrev om Västindien har det inlägget stuckit i mina ögon. Jag skrev det snabbt och ur hjärtat men velade länge övevr rubriken. Före eller innan. Tillslut sa jag till mig själv "skaffa ett liv", chansade och skrev före.
Banalt kanske? Ointressant? IQ-befriat?
Jag, den stora språknörden, har svårt att hacka i mig hur låg min nya lägstanivå är. För 10 - 15 år sedan var jag ett ESS på grammatik. Och på språk. Det flöt på som en forsande flod i mitt språkvatten. Ja okej, latinet var bra svårt, men allt annat bara kom till mig. Man fick ta mycket skit för det, man förväntades hata glosor och ordklasser. Jag gillade det. Jag ville utbilda mig någonstans i de regionerna. Jag gjorde inte det och nu sitter jag här och upptäcker till min förtvivlan att jag_inte_kan_någonting. Synd att man glömt nästan allt man lärt sig. Jag hade lätt att lära och kände mig smart. Det var en skön känsla, jag minns den litegrann.
Nu känner jag mig fruktansvärt osmart istället. Det känns riktigt tungt. Alltså de gånger jag orkar tänka på sånt här. "Men" säger någon. "Man måste inte minnas allt från högstadiet eller ens gymnasiet". Nehe, men jag kommer inte ens ihåg något från kursen jag gick förra hösten.
För att lösa mina problem surfade jag runt på google och förlorade mig i en djungel av subkonjunktioner och hundra andra ord jag glömt av. Tillslut hittade jag iallafall lite balsam som förlåter mig: Av läsbarhetsskäl bör man ibland undvika att inleda en mening med innan som preposition // sprakvardarna.se
Nu måste jag nog erkänna att jag aldrig var en mästare på språk. Jag var bra på att härma. Fortfarande bra, nu härmar jag andra föräldrar, medelsvennar, sjuksköterskor och bloggare. Och folk tror att jag kan på riktigt.
Känn er lurade.
torsdag 22 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Kan garantera dig att all förmåga finns inom dig. Just nu vilar den sig lite bara medan du tar hand om för tillfället mer påträngande saker som barn och familj...
Och att lära sig genom att se på hur andra gör är en fantastisk och klok egenskap. KLOK! Kom ihåg det. Mer äkta än så blir det inte för någon. Kram och ursäkta om jag missuppfattat hela inlägget... :)
Jonna, dina ord värmer! Du är en riktigt fin cyberpärla! Jag gjorde det enda rätta igår; drack en halv flaska vin, strök min fina böcker som jag inte orkar läsa över bokryggarna och sen gick jag och lade mig!
Kram
Kul inlägg!
Alltså, det här med att härma - det är ju så man gör. Alla kan ju inte uppfinna hjulet varje gång, sicket slöseri.
Och du, jag var också en språknörd som höll Silverbibeln (beryktad bok om engelsk grammatik) som min favoritlektyr.
Sedan valde jag desuutom att utbilda mig inom "området". Men nu, tio år efter examen så har jag glömt det mesta trots att jag jobbar med språk. Varför? För i verkligheten behövs inte de kunskaperna.
Skicka en kommentar