Nu andas vi ut, åtminstone för stunden. Vår febriga, varma tjej är nu bara subfebril. Hon äter mer än vanligt och ler mellan varven. Kissar glatt och bajsar ner lekfilten. Hon får göra vad hon vill, bara hon mår bättre. Skönt att det kan vända snabbt, men herregud vad jobbigt det är när mammakänslorna måste åka berg-och-dalbana på det här viset. Jag sa till maken förut att jag ångrar mig, jag vill helst inte vara förälder längre. Det är ett så högt pris, man har för mycket att förlora. Faktiskt vid närmare eftertanke vill jag inte vara gift heller.
I am a rock
I am an island
And a rock feels no pain
And an island never cries
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Förstår vad du menar. Är så otroligt glad att ert lilltroll mår bättre.
Tudorienne
Skönt att höra att hon mår bättre! Och lite Paul Simon är inte helt fel.
Har tänkt på er, skönt att febern gått ner.
Skicka en kommentar