torsdag 24 september 2009

Let's do this

Vår lilla älskling har varit feberfri hela dagen så nu kan jag eventuellt tänka mig att fortsätta med den här mamma/frugrejen ett litet tag till. Men då måste alla lova att inte bli sjuka, inte bli olyckliga, inte krascha med motorcyklar eller oroa mig på annat sätt.
kl.
Etiketter: ,

4 kommentarer:

Lisa sa...

Hej, är det ni som är oroliga för vikten på liten eller är det bvc-tant? Vår tant oroade oss i ett år med Ws låga vikt innan vi kom på att han alltid mått otroligt bra och verkat pigg och stark. Vi blev lite sura att hon prackat på sin oro på oss. Men det är så lätt att oroa sig för dem, jag tycker att min 12 kilos klump på 16 månader verkar liten och bräcklig. Det skiljer 5 kilo och fyra år på storebror och lillebror...

24 september 2009 kl. 22:23
Ninne sa...

Njae...ingen är jätteorolig för vikten. Bara det att kurvan är alldeles för plan. De har ju strikta ramar för sitt arbete så att inget ska missas. Istället kollas alldeles för många upp extra, men det är helt ok tycker jag.

Vi har hela tiden tyckt att S verkar välmående. Hon är pigg och vaken. Har humör. Är bara en liten person, är ju kort också, inte bara lätt! Känns lite konstigt bara eftersom storasyster alltid varit låång och slår i taket på längdkurvan! Själv har jag aldrig känt mig petit heller så det är konstigt att få en unge som är det!

Vi har fört fram våra åsikter ganska rättframt på BVC och eftersom vi är ssk båda två så vågar de inte säga emot för mycket:)

Jag känner mig rätt lugn för att allt är ok men det är lite trist när man ser siffrorna och fattar att ökningen är i minsta laget. Hon var ju inte mini när hon föddes.

25 september 2009 kl. 13:55
Lisa sa...

Gött dä! Önskar att jag hade haft lika stor koll som du när W var liten.

25 september 2009 kl. 14:58
Anonym sa...

Känns som om du och jag har något gemensamt där vad gäller oron. Jag är PRECIS likadan!

Kram

C i Zürich nu

26 september 2009 kl. 16:13

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)