familjen sisådär

Igårkväll fick Tovan totalt psykbryt av pappalängtan. Han satt på jobbet 5 mil bort och hon bara skrek rätt ut. Tårarna tog aldrig slut. Tillslut grät vi alla tre. Sen kom pappan hem helt oväntat vid 8 på morgonen. Jag vaknade ovch blev iskall men insåg rätt snart att ingen inbrottstjuv skulle öppna med nyckel. Istället stod en matförgiftad make i hallen. Han har mått dåligt och mest sovit hela dan, stackaren.

Tovan och jag frös arslena av oss när vi kollade på Stora E's fotbollsmatch. Väl hemma igen fick Stora E mammalängtan. Di barna, aldrig att man räcker till! Tur att man har ett schysst psyke så man står pall för att bli bortvald hela tiden! Och förresten kommer väl lillfisen digga mig till en början iallafall, med mat och allt. Vi försöker diskutera fram namn nu, maken och jag. Vi kommer väldigt bra överens var och en på sitt håll, men håller inte med varandra! Vi har lyckats med en lista på 5 namn för varje sort som väl båda kan godta. Barnen hejar HÖGLJUTT på sina favoriter. (AMALIA, ALICIA)

Mitt eget status är fortfarande hungrigt. Känns som jag har fått nån mördarbakterie eller tropisk mask för hur mycket man än vräker i sig, är det aldrig nog. Så less på mat, laga mat, planera mat och sen ändå vara utsvulten. Toppar det med lite värk här och där och skittrött och vill helst jobba på i hemmet men det går bara inte. Tröttsamt att se allt som jag vill göra men inte fixar.
Känns allmänt segt ikväll, det dröjer nog tills Wipe Out innan jag är riktigt glad igen.