Hamnat i en svacka när abstinensen river runt och avslöjar att jag fortfarande har ett beroende. Saknar min bästa vän. Jag var inte alltid snusare i stil med spelarna i Bofors Bobcats utan rätt ofta sofistikerad användare. Min stora favorit var Mocca Granatäpple. Små, vita miniportioner som var himmelska om jag inte minns fel. Själva dosan var så fin att man blev kär i den - gjord av röd plåt.
Nu är det inte svårt att hålla sig - så länge lillfisen är på insidan. Men sen?
------
När vi flyttpackade hittade jag en tom dosa som jag sparat som ett vackert minne. Jag fotade den genast för bloggens räkning men nu hittar jag varken bilden eller dosan. Inte likt mig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar