Fina hjärtan jag köpt av en arbetskamrats dotter. Det stora är till mig och nu ryker min hemmagjorda rispåse av gammal nylonstrumpa fylld med jasminris. De små köpte jag till barnen för att få ha mitt hjärta ifred. Nylonstrumpan ville gärna hamna på villovägar...
måndag 26 januari 2009
Snuvad
Ibland är det skit också att bo i liten stad. Gravidyogan är inställd på grund av för få anmälda. Jag hade verkligen sett fram emot det. Äntligen något för mig. Jag menar som liten go efterrätt en gång i veckan mellan all härlig familjetid. Om några år kommer alla anonyma att uppenbara sig - vill jag att lillfisen ska få gå i simskola eller på dans får man köa i åratal! Bland alla föräldrar bara jag som är ego-mamma tydligen... Eller så har alla andra foglossning. Mitt i all besvikelse tröstar jag mig med annat:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men fan vad synd! Det med yogan alltså.
Skicka en kommentar