manligt / kvinnligt forts

Fortsätter lite på temat "Att förstå Mars". Var ju hos frisören imorse, 2 lyxiga timmar. Kom hem igen med nyslingat hår och fräsch klippning. Maken uppenbarade sig ganska snart och klappade lite på håret och sa glatt att det var jättefint, men att han tyvärr inte såg någon som helst skillnad jämfört med hur jag såg ut när jag åkte TILL frisören. (Nyvaken, rufsig, nätt och jämnt kammad med grotesk utväxt på de gamla slingorna).

Sen fick han mailet jag presenterade nedan och så skrattade vi en stund åt det. Vi kanske har pinsamt stereotypa roller men det är sanning hemma hos oss! Och då är jag ändå bara halvt fåfäng och inte hälften så tjejig som många andra. Min man tror att jag är det mest extrema exemplaret på den skalan.

Tillslut försvarade jag ändå mitt släkte och sa att de flesta killar vill väl gå ut och ta ett glas med en fin tjej så de borde inte klaga så! Då säger världens finaste Mars att "du skulle ju vara lika fin hur du än såg ut, det spelar ingen roll vad du tar på dig, du kan gå sådär!" (syftar på mina mammabyxor och fleecetröja jag har på mig idag).

Som med hår...min Mars märker aldrig om man jobbat som en gnu med fina kläder för ett schysst yttre. Det är samma gamla venus ändå. Och kom aldrig dragandes med läppglans eller läppstift. Inte ens vaselin får man ha - det är inte pussvänligt.

Jag älskar Mars! Och jag tycker det är väldigt komiskt hur ouppmärksam Mars egentligen är!