Veckan som gått, långa versionen

Bara kollar runt lite: har det undgått någon att vi har en vattenskada i köket? Tänkte bara nämna det igen ifall någon lyckats missa det. Det upptäcktes ju förra helgen, bara några dagar innan mäklaren skulle komma hem och göra en snygg till-salu-annons på vårt lilla hus.
Och dagen innan kursvecka och mastodontsjobbvecka började. Och dagarna innan vi skulle skaka hand med mannen vi köper vårt drömhus av!

Där i söndags kröp vi in i en mental torktumlare och nu har vi väl lyckats kravla ur, om än väldigt tillskrynklade.

Min hjärna svider av allt som kardiologer och thoraxkirurger föreläst om. Maken måste fortsätta jobba övertid ett par veckor eftersom han är ansvarig för nya journalsystemet för an-op, uva och iva.

Mitt i allt detta snurr hittade vi tid att ha telefonkonferenser med anticimex, mäklarfirman och försäkringsbolaget. Samt genomlida en budgivning som kom av sig då bara vi ville ha huset.

Jag tänker inte säga så mycket om vårt nya boende eftersom inga papper är skrivna. Den jobbiga ortopeden kan fortfarande komma tillbaka och lägga skrämselbud. Men iallafall hade vi en lång lista på vad vi önskar av ett livstidshus och helt plötsligt fanns vårt hus på marknaden. Men alla krav inringade! Och till ett skapligt pris som min man pressade ner 75 tusen. Vi skulle behöva starta en husblogg som min syrra gjort, men vi kommer inte orka lika hårt som de. Glöm att vi tokrenoverar, vi får vara hemmablinda ett tag!

Veckan avslutades på lite olika sätt i familjen. Maken var hemma hela fredagen och tog hand om byggfirman och försäkringskillen. Dystra besked med 8 veckors torktid. Sen jobbet att lägga nytt golv. Då är det väl jul och nyår redan. INTE BRA TAJMING!!!

På förmiddagen satt jag och kollade på intensiva bilder från en CABG-operation sen lärde vi oss allt om pacemakersystem (och jag har redan förträngt hälften). På kvällen drog jag till Löfbergs Lila Arena och kollade på show. Orup och Lena Ph. Jag blev jätteförvånad över mig själv, liksom inte min grej.

MEN...1988, alltså för 20 år sedan var jag stort fan av Orup. Eftersom han typ inte släppt en enda singel sedan dess kunde jag alla låtarna. Lena överraskade med att vara riktigt musikalisk. Jaa det var kul faktiskt.

Och jag fick en insikt. Om jag minns alla Oruplåtarna efter 20 år så borde det räcka att traggla pacemakerelektroder och inhibering och hur man ska ändra inställningarna om ekg:t ser helt fuckat ut, lika många gånger som jag repeterade Regn hos mig 1998.

Då kan man 2028 ställa mig mot väggen och få allt upprabblat, sitter som berget! Det är bara det att då är det helt ute sen länge. Tekniken kommer vara så förfinad, man får väl pacing via frukostflingorna eller nåt.