kontraster

Igår var jag på toppen av mitt utvilade liv. Nu har vardagen rivstartat och jag är tröttare än någonsin känns det som. Jobbade hela natten och det var helt okej. Hem för att sova. Vaknade drygt tre timmar senare av 18 telefonsignaler. Jag orkade bara inte gå upp men undrade vem som aldrig la på. Strax därpå ringde det igen från samma nummer och jag insåg att det var från fritids. Hann tänka tusen jobbiga tankar om att Stora E kanske blivit hastigt sjuk eller skadat sig allvarligt eller getingstucken eller nåt. Kastade mig på telefonen.
Då hördes Stora E med väldigt liten röst säga "Oj!". Hon ville ringa och fråga om hon och en kompis kunde gå hem nu och leka. Jag svarade bestämt men ganska vänligt att nej det går inte idag, nu ska jag sova vidare.

Efter det gjorde jag tappra försök att somna om. Gick inte så bra men slumrade lite iallafall. Ytterligare två timmar senare hör jag barnröster utanför och någon som rycker i vår dörr. Tänker att det är grannbarnen som vill leka med Tovan. Vacklar upp och ser Stora E smyga runt på tomten med sin kompis.

Jamen allvarligt vad gör man då? Och hur kan fritids låta ungarna bara gå därifrån? Jag gick på impuls och klev ut i morgonrock och frågade vad i allsin dar hon höll på med. En mycket skamsen tjej tittade fram bakom lekstugan. Jag rabblade säkert upp något om att hon stört mig två gånger och jag ska jobba en hel natt till. Sen vände jag på klacken och gick in igen.

Snart stod hon i hallen och bad om ursäkt. Jag hade tillslut svårt att hålla mig för skratt hur borta med vinden 10-åringar tydligen kan vara. Hon visste så väl att jag sov idag och helst inte vill bli störd. Till min stora förvåning orkade jag inte vara arg utan löste det hela väldigt balanserat. Nu är de ute och leker.

Nu är jag väldigt vaken och kan lika gärna fortsätta med det. Borde passa på att städa eller nåt.