Med förvånansvärd mildhet...

...talar släkten mig tillrätta. Nu har både maken och svärfar talat förstånd med mig. Jag förstår deras argument och jag håller med. Men i hjärtat kan jag fortfarande se oss bo där. I vårt stora, rymliga Bullerbyhus. 200 kvm tomtebolycka. Eget garage. Harmoni och prydlig trädgård. Skinande rent och vackert renoverat.

Maken har iallafall kontaktat mäklaren och planerar att vi ska gå på visning. För att jag ska bli definitivt avskräckt visar det sig när man pressar honom. Och risken är stor. Att bli avskräckt alltså. Själv säger jag till maken att visst kommer jag bli avskräckt och komma till sans. Längta hem till lilla radhuset med nytt kök och stora fönster. Däremot måste han vara beredd på att bli helt såld säger jag. Han kommer se möjligheterna och vilja förverkliga dem.

Fortsättning följer...

------
Älskling jag vet hur du fungerar! Redan igårkväll när du skällde över de äckliga rummen avbröt du dig och sa att när man ändå river innerväggar river man innertaket också. Och sänker ned med spottar i. Spotlights som riktas mot garderoben med skjutdörrar du vill bygga i "vårt nya sovrum". Och det är redan bestämt vart barnen ska bo, vart den nya väggen ska resas och vilken ingång vi använder till vardags.