Handen på hjärtat (hjärnan frikopplad) II

Jag har gjort det igen. Snart måste jag nog uppsöka läkare eller akutpsyk, jag vet inte vad som är fel med mig.

PRO: (nu menas alltså fördelar med nya huset jag hittat som jag har magkänsla för men som maken säger kommer skicka oss i en tidig grav. Min syrra tror att de köpt ett renoveringsobjekt men den här fastigheten vågar jag inte ens länka till. Den ser ut som en knarkarkvart men grym potential om man ser bortom det).
*läget - om man bortser från att det ligger skitnära en Europaväg då... Men det är 2 minuter till dagis, cykelavstånd till jobbet, Stora E's skola och centrum. Aldrig mer 2 volvokärlekar samtidigt - och det är alltså positivt.
*priset - trots att maken är anti har han redan deklarerat sitt slutprutade pris. "Inte en spänn över 400 000 betalar jag!" Jamen 400 000 för ett hus, det är ju gratis!
*potential med STORT P. K-märkt. Bullerbyn.
*storleken - vi snackar nästan 200 kvm.
*magkänslan. Det vill säga min magkänsla att det är där vi ska bo. Att vi gör en god affär. Maken får mer ont i magen av allt jobb som krävs.



CON:
*att maken renoverat typ konstant sedan 2002. Han börjar bli trött på det. Och jag är livrädd att han ska bränna ut sig.
*Träkåk som man INTE får bestämma över själv. Det måste vara falurödfärg och spröjsade fönster.
*skicket. Alltså det man ser är en sak, men det man inte ser... Anticimex får göra ett digert jobb gärna med hundar.
*måla en sommar till? 2 år i rad? Skrev inte jag ett inlägg om det nyss?
*vårt eget lilla fina hus som vi äntligen börjar få lite fason på...
*att min man vägrar flytta in förrän allt är färdigrenoverat. Jag säger att i sovrummen kan vi rolla lite snabbt och göra om senare men han vägrar.

Är det inte märkligt att vi ens diskuterar det här? Som om det vore en möjlighet. Vad håller vi på med? Men vi sa ju faktiskt att vi skulle bo här i 5 år och sen köpa vårt riktiga hus. Bara det att hela sommaren har vi skrattat åt det och sagt att nu blir vi här. Trångt och mysigt som det är.