När slutet var nära 2 gånger

Igår trodde jag att min sista stund var kommen 2 gånger om. Man får skylla sig själv när man helt frivilligt kliver upp i maskiner som heter t ex Extreme. Sen ångrar man sig när man snurrar runt i 150 km/h åt vädersträck man inte trodde fanns. Efter halva åkturen fick jag dödsångest och det var väl okej om man jämför med ångesten som överväldigade mig när jag insåg att maken satt intill mig --> eventuell krasch --> Tovan föräldralös. Jag kände mig som världens sämsta förälder när jag åkte en livsfarlig attraktion på Gröna Lund tillsammans med min man.

Ja, vi är alltså i storstan och inviger vår sprillans nya semester. Förutom att ha gjort Grönan tills vi mådde illa och alla hade sockervadd i håret har vi ätit Gourmet, testat nya semesterdrinkar och umgåtts med gammal och ny släkting. Så himla nice. Idag går tåget hem men vi vill snart komma tillbaka!