the war is over

Nåddes just av nyheten att vårdförbundets strejk är över. Om 40 minuter får vi reda på utgången. Spännande! Men jag har en klump i magen - kommer vi fortfarande vara mindre betalda (och mindre värderade, uppskattade) än folk med gymnasieutbildning som arbetar på samma plats?

På mitt jobb hinner man inte blogga. Ibland hinner man inte äta, rasta, kissa etc. Alla förväntar sig mirakel av en och som av ett under finns man där och ständigt leverar. Sen går man hem och svimmar.

Varför älskar jag mitt jobb? Varför är jag en überflexibel, slå-knut-på-sig-själv arbetsmyra? Varför sliter jag som ett djur för pisslön när jag kunde blivit så mycket mer? Ojoj dags att inte bli bitter. Varför glömmer jag allt det här så fort en gammal tant (eller vem som helst) ler mot mig/håller mig kvar stenhårt så jag inte kan gå/överöser mig med lovsång eller helt enkelt häver ur sig att jag är trevlig? Man får mycket kärlek på mitt jobb! ...och ibland hänger smockorna i luften, hehe!