Hemma på Ninnegatan bankas det för fullt. Grannarna spikar, sågar, bygger altaner, byter fasader, målar, skurar, sköter trädgårdar, anlägger diverse prylar etc etc.
Vi kör så hårt vi bara orkar ändå känns det inte som att vi kommer nån vart. SEGT. Nu var det ju iochförsig en bra stund vi ansträngde oss. Hur hinner folk?
Min förhoppning är att nån gång i juli är alla ytor målade. Alla fönster monterade. Inget småpyssel kvar. Helst nån gång i september också all marksten på plats. Men nu är jag väl alldeles för positiv som vanligt...
tisdag 27 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
De har alla studenter och frun tvingar mannen att ha klart allt i tid. Eller så är de pensionärer, eller så har de inget liv...
Men herregud ni är ju jätteduktiga, ingenting i ert hus är ju som det var när ni flyttade in för trekvart sen... ta det lugnt.
Skicka en kommentar