måndag 7 januari 2008

I Arn-bubblan

Måste visa att jag lever; alltså lägga boken åt sidan och säga hej till alla som till skillnad från mig inte lever i Arn-bubblan just nu.

Jag fick hela serien av svärfar i försenad julklapp på nyårsafton. varför har jag inte läst dessa förrän nu? I vilket fall som helst blev jag ju jättesjuk på nyår. När vi kommit hem från svärfar låg jag nedbäddad flera dagar och feberfrossade. Tyvärr mådde jag så dåligt att jag inte orkade hjälpa till alls med något här hemma - jag orkade bara ligga och läsa Arn och bli uppvaktad med tekoppar.

När jag några dygn senare vacklade upp började maken se rätt sliten ut... Ingen vidare semester för honom. Efter att jag tillfrisknat har vi iallafall haft supermysiga dagar med god mat, goa vänner och mycket mys. Ingen av oss jobbade på över en vecka. Vänt totalt på dygnet inklusive lilla Tovan.

Imorse när makens väckarklocka ringde helt okristligt tidigt fattade jag ingenting. "Vad tusan handlar det här om, varför ringer nån nu etc etc" låg jag och frågade mig själv. Sen somnade jag raskt om och sov till typ 10. Sen var det ingen återvändo. Tovan och jag behövde vara lite nyttiga om än lediga. Slut på allas jullov.

Alltså har vi storhandlat, slängt återvinning, pantat burkar, byggt snögubbe o tumlat i snön, plockat och städat, spelat spel, ätit frukost lunch o mellis. Nu sitter Tovan i badet. Dessutom har jag läst säkert 2 timmar Arn. (jag hade kunnat läsa dygnet runt men det funkar visst inte). Hör o höpna klockan är bara 15.30.
Det är 5 timmar innan jag måste åka till jobbet. Tar med mig boken och hoppas på en seg natt;)

4 kommentarer:

Anonym sa...

hej, när man väl börjar är böckerna ganska snabblästa. jag tycker bok 3 är lätt bäst.

Ke.Li sa...

Välkommen tillbaka till livet!

Tudorienne sa...

Ja välkommen! Låter mysigt det där. Och jag kan rapportera att filmen år bra!

Ke.Li sa...

Ang bion:
Ta med dig mannen, barnet/n och kom hit, så kan du och jag gå och sedan kan mannen och mannen gå. Eller så går Mannen och jag(min man), sedan går du och mannen(din), eller så kommer mormor och morfar och passar, så går alla män och vi!