Genusproblematik i praktik och teori

bild från Polarn O Pyret

Vi har handlat hem några fräscha t-shirtar till Tovan, vi hoppas att våren är i antågande. Slog till på några dyra, färgglada saker i ekologisk bomull. Just denna blev vi förtjusta i bägge två. Imorse var hon så glad när hon klädde sig. Men så kom hon med darrande underläpp och hade ångrat sig. Hon tror att hon kommer bli retad på dagis, att de andra kommer tycka att hon ser ut som en kille.

Jag baxnade. Jag sa att hon var en jättejättefin TJEJ i en jättejättefin tröja. Vad tycker ni, ser man ut som en kille? Eller som en tjej? Eller helt enkelt bara ett litet barn?

Jag blir så förbannad och gör det hela till en större grej än vad det är. Det är bara det att redan när vi såg tröjan tänkte jag att den var perfekt unisex. Äntligen ett plagg som är för barn - alla sorters barn. Inte gulligt och inte tufft. Bara fina färger i bra blandning. Och jag ville genast handla och låta mitt barn leka runt i en sån tröja. Och så händer det här. Hon är genuslurad redan. Detta trots att vi alltid försökt lära henne det motsatta.

Jag är också irriterad på alla dagisbarn som måste betett sig på liknande vis tidigare, eftersom min dotter antar att de kommer säga sådär idag. Jag måste hålla mig i skinnet. Helst vill jag läxa upp alla genast vi kommer dit. Redan i hallen vill jag skälla ut dem i förväg, de som banar väg för ett fortsatt ojämlikt samhälle.