Utanför fönstret far människor fram och tillbaka. Rastar hundar, väntar på bussar och åker till Lidl. Fortsätter sina patetiska liv i godan ro som om ingenting hänt. Jag står med en klump i halsen och en i magen, och vevar apatiskt runt i en korv stroganoff.
3 kommentarer:
Men?
Ja. Det är en surrealistisk känsla. När livet bara går vidare. På utsidan.
Sköt om dig.
Kram...
Skicka en kommentar