torsdag 17 december 2009

What's the biggie?

Jag har varit ute i alla minusgrader och coolat ner mina mammanerver. Jag hade verkligen laddat för en bra morgon ensam med alla barnen. Lagt fram allas kläder inklusive ytterkläder. Gick upp rekordtidigt. Väckte bebis direkt så inte hon skulle sinka oss. Skar bort kanterna på mackan. Allt! Ändå hamnar vi i kriget.

Jag stör mig på:
1. Att folk värderar SVT's julkalender högre än livet självt.
2. Att folk som egentligen inte bryr sig om SVT's julkalender ids att fajtas om att öppna en luckjävel.

I november tänkte jag att det var självklart att bara köpa en kalender. De måste ju tåla att turas om barnen. Skulle ju lära sig ödmjukhet och tålamod. Vilka barn trodde jag att jag hade egentligen? Helgon och Gloria? Jag är nästan beredd att springa ut nu och köpa en extra för att köpa mig frid de sista sju avsnitten.

3 kommentarer:

Ke.Li sa...

Du gjorde rätt i att köpa en.
Bråkar dom inte om vem som skall öppna, så bråkar dom om något annat. Det bara är så.
Jag fick en mammaknäck idag. Vi kan väl ringas i morgon fm, så kan jag berätta om min stora fadäs...
(Och nej, detta tänker jag inte blogga om. Men jag var tvungen och ringa Mannen i Köpenhamn och få lite stöd.)

Tudorienne sa...

Precis, EN julkalender är karaktärsdanande.

Anonym sa...

När jag var liten fanns även RADIONS julkalender i samma packe. Jag och min bror fick turas om att varannan dag öppna TV:ns (vilket var roligare såklart) och varannan dag radions...

Camilla i Z