Jag tänker inte ens svara i telefonen

Det overkliga har hänt. Jag är ensam hemma. ENSAM HEMMA. Tid för tystnad, eftertänksamhet och sömn. Egotid. Ensamtid. Det är såklart, Lillfisen är med mig men hon vill inte spela memory eller sjunga tusen sånger. Vi får kvalitetstid bara hon och jag och sen när hon sover får jag göra vad jag vill! Men hon var lite skrikig och krånglig förut. Vårt ensamma dygn inleddes med lång matning och extra lång sövning. Efter det var jag tvungen att hänga tvätten och tömma diskmaskinen, men så snart det var överstökat skulle min lyxiga egentid börja.

Då helt plötsligt blev jag stressad. Jag ligger så mycket efter på egentidsskalan, jag har så mycket att ta igen. Så vad prioriterar man? Läsa en bok? Sova? Dammtorka? (NEJ! Även om det är väldigt dammigt, det var det första alternativet min hjärna räknade upp). Surfa? Promenad? Kolla på film? Velade lite så innan jag bestämde mig gick jag bara en sväng till vaggan och...MYCKET RIKTIGT! Vem låg inte där nyvaken och pratade med sig själv?
Nu har vi kastat om lite i schemat och har lyxig gostid istället.