Idol 2009. 11-åringen bänkar sig. Vi sitter med för sällskaps skull. Efter bara några minuter börjar jag vrida mig i soffan, gömma ansiktet i händerna, utbyta blickar med maken, blunda och sucka tyst. Castingen är fruktansvärt pinsam. Man vill tro högre om medelsvenssons IQ och självrespekt.
Såg ett program med Mikael Wiehe igår. Han citerade Stikkan Andersson.
- Folk är inte så dumma (som man tror). De är dummare.
Sorgligt. Det är sant. Vi måste förlåta dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag håller med om att det är pinsamt, det är ju inte så att dom sjuger halvbra utan många är (ursäkta mig)rent av urkassa på att sjunga. Jag hängde tvätt istället.
Kram
Skicka en kommentar