Nej, jag har inte fött några barn och jag är inte sjuk. Men jag jobbar heltid. Dessutom har maken fyllt 35 och ytterligare 2 har uppvaktats. Vi har haft middag hemma för 15 pers, lilla O har fötts och jobbet har varit på fest.
Ovanpå alltihop har jag tydligen fått senildemens variant värre, vilket min make vänligt poängterade häromdagen. Jag kontrade med att jag tyckte jag klarat mig mycket bättre denna gång, helt klart skärpt hjärna i jämförelse. Då skrattade han bara sitt milda, lite tysta skratt och klappade mig på benet. "Är det så illa?" undrade jag förvånat. Alltså, jag har ju inte kört mot rött en enda gång eller kört till fel adress och absolut inte avstannat mitt i en mening lika ofta som sist. Då skrattade han bara igen och skakade på huvudet. Tydligen är det jättestor skillnad på mig och som att bo med en tjej som har black out hela tiden.
Uppfört på 1600-talet.
Ni måste följa med dit nån gång.
Utanför hade vi en privat kock (nej det var inte Carl-Jan) som stod och grillade åt oss.
2 kommentarer:
Babyn kan ju komma NÄRSOM HELST nu, ju!
Det är ju skit spännande!
Jag hoppas på en liten pojke, så att det blir lite mer jämvikt i släkten! (Men säg ingenting till Tovan.)
//K
Fin body!
Skicka en kommentar