gonatt nu Amalia för sista gången

Vi är själva hemma ikväll, Tovan och jag. Fast det är förstås, Amalia lämnar oss inte ifred och i praktiken har jag 2 kids att sköta. Amalia är dockan. (Amalia är också vad Tovan tycker att lillasyster ska heta. Nån lillebror blir det inte tal om, det ska vi då rakt inte ha här i huset, vid ett sånt eventuellt utfall kan vi tydligen lägga in ett veto).

Vid läggdags bäddades Amalia ömt ner under den nya gula filten. Hon fick lyssna till Tovans favvo-gonattvisa och fick sedan stränga förmaningar att nu var det sent och inga mer sånger och definitivt inget bus! Men oj, Amalia ville visst ligga bredvid sin mamma i hennes säng. Det fick hon, efter det att hon duktigt kissat och borstat tänderna. Sen raskt in i dubbelsängen bredvid Tovan. Det blev en stor blöt puss på mun. Sen ville Amalia ligga på samma kudde som Tovan men det fick hon inte för det blev för trångt.

Amalia och Tovan är just snygga kopior av Ninne&Tovan in action. Hur kan barn slå huvudet på spiken så? Och helt utan ironi, de bara gör. Men det är inget roligt när hon härmar mig, mina ord låter inte hälften så pedagogiska eller bra när nån annan säger dem. Självrannsakan.