ingen överraskning att finishen inte blev perfekt men...JAG KUNDE!
Kom över ett recept på chokladbiskvier (och ett löfte om att det skulle vara lätt att genomföra) hos Livet på tången. Jag har aldrig vågat mig på biskvier tidigare. Snarare vägrat prova, eftersom alla recept anger att det är avancerat. Hur det nu var kände jag utmanad och var tvungen att testa. Resultatet lite kladdigt - inga konditorsbiskvier - men bättre än förväntat. Ar ärligt talat ganska mallig nu!
Min egen relation till chokladbiskvier är att det i många år var min absoluta favorit. Fortfarande i 5-i-topp. Starka minnen från tidigt 80-tal när vi gick på kondis med farmor och man fick välja vad man ville. 15 år senare, i slutet av 90-talet, hade vi en termin hemma när mamma var väldigt mycket bortrest i jobbet. Pappa försökte muntra upp oss och köpte hem biskvier varje gång. "För att fira" skämtade han men vi tröståt nog mest...!
När vi åt biskvier för 10:e veckan i rad började vi tröttna, åtminstone på fenomenet mamma-borta. Men det är nåt med ungar, man kan ju inte åka från dem och de nånsin tycker det är bra. Hemma hos oss får man inte låsa in sig på toa ens, utan att det gnälls om att man är borta. Handlar det sen om att man kanske ska gå ut med soporna eller sticka till Konsum då är det panik i blicken. Fler med mammiga barn? Eller så är de bara bortskämda med att man nästan alltid är hemma, helt tillgänglig.
Inlägg
2 kommentarer:
Dom ser jätte fina ut. Charmen är att dom inte ser köpta ut. Minsta sonen tyckte att dom var mycket godare än dom vi brukar köpa när vi går på kafé.
Min man är bortrest mycket och häromdagen när fyraåringen förstod att det var dags för en ny Indienresa tittade hon på mig och sa: "Kan inte DU åka bort nån gång??" Så...njaaaa... ;)
Skicka en kommentar