Träbröllop!

Idag är det vår dag! Och det ska banne mig firas. Förra året blev väl sådär. I år har vi planerat bättre - mer om det senare!
Igårkväll läste vi tillsammans bröllopsdagboken vi skrev under bröllopsresan. 14/8 skrev vi hur mycket som helst men här är ett axplock från dagboken (jag har inte frågat maken om jag får publicera den på nätet men...):

Torsdag 14/8 Bröllopsdagen
06.00 Klockan ringer, Ninne går upp.
06.50 Maken går upp.
Frenetiska förberedelser.
---
Sen var det dags att hämta brudbuketten. Expedeiten frågade (igen) om det var vi som skulle gifta oss och hur vi skulle ta oss till Verona. När hon fick svaret motorcykel drog hon häftigt efter andan.
Motorcykeln vi skulle hyra blev en 125 cc scooter. Så började den långa (3 mil) färden mot Verona. Efter 10 minuter fick Ninne ett hysteriskt anfall och gav följande komplimang till fordonet: "Jag vill inte åka på den här j--la cykeln, jag hatar den".
Att hitta till Tomba Di Giulietta var lättare sagt än gjort... Efter många om och men hittade vi äntligen fram.
---
Efter en givande konversation med receptionisten fick vi tillåtelse att byta om på handikapptoan. Efter en stunds småpratande med Bosse och den något frånvarande Frederico kom Livia och Miriam. I samma stund kom brudparet före oss ut till lyckobrunnen för fotografering. Två glada feta marockaner med alldeles för lång slöja.

VÅRAN TUR!

AnnaMaria Brutto väntade på oss inne i salen. Vigselakten var väldigt enkel men vacker. Bosse fotade. AnnaMaria pratade. Livia tolkade. Vittnena vittnade. Ninne grät. Ninne och maken sa ja!
Efter ceremonin besökte vi Julias grav samt fotades.
---
Hemresan gick ofantligt mycket bättre än ditresan. Ninne ej längre livrädd. Väl hemma behövde vi ett svalkande dopp efter många timmar i värmen. Sedan groggar och PanTostado på rummet i väntan på den stundande bröllopsmiddagen på Il Giardino Delle Rane. Vi drack Bardolino och åt italienska läckerheter. Ninne mätt efter förrätten.
Levande musik, tända ljus, fantastisk god mat.
Efter middagen gick vi på strandpromenad sedan sakta hemåt för att fira bröllopsnatten vilken inleddes med att Maken bar Ninne över tröskeln.

Anhörigas första spontana reaktioner:
Storasyster 1: VA?? UTAN OSS??
Storasyster 2: Satan. Har hon bytt namn?
Mamma: Åh grattis! Nu börjar jag gråta...
Pappa: ...tystnad...det var trevligt!
Lillebror: Åh Gud vad underbart!
Svärmor: Näe! Är det sant? Men Gud vad mysigt.
Svärfar: Å fanken, vad skoj!

Och jag är lika kär idag som den galna, stekheta dagen i Verona för 5 år sedan!