kollision

Det började med att jag ville lyssna på en R'n'B-låt jag gillar. Maken samtyckte snällt men såg lidande ut i 2x3 minuter (jag älskar repeat!). Sen kontrade han med dödsmetall. Jag ville vara förstående, i-dina-intressen-deltagande fru så jag bad att få lyssna på några nya alster. Tovan satte händerna för öronen, gömde sig i mitt knä och bad oss stänga av den läskiga musiken.

Jag framförde lite surt att det är väl ganska konstigt att när man är gift med en musiker med nytt skivkontrakt och allt, att man aldrig får några kärlekslåtar skrivna till sig? Maken mulnade lite och muttrade nåt om att det inte var hans grej. Kom att tänka på skivan jag får i julklapp varje julafton med bara våra låtar på eller låtar med passande titlar/texter. Och ett kärleksbrev i det egenhändigt skapade konvolutet. Inte så illa!

Maken bytte låt och spelade en vidrig hasch-flummig 70-tals folklåt på svenska. Inte så att den var drogliberal i budskapet men det lät som om de brajat på rejält innan de flummat ihop låten.

Tillslut försonades vi med Beatles och körde ett parti maxiyatzy. Innerst inne extremt mycket Svensson här.