man lär så länge man lever

Under flera år har jag gått runt och suktat efter dubbelgarage. Gärna med 200 kvm funkisvilla bredvid. Bostadsknarkat dagligen. Nu är det slut med det. Såvida inte villan är helt i tegel med garage i källaren samt städar sig självt invändigt.

Efter våra målarinsatser hittills, med ca 3/4 som återstår, är man SÅ tacksam mot sig själv att man flyttat in i ett litet radhus med garage i länga. Uthuset och lekstugan RÄCKER GOTT som extra utöver husfasaden. Om jag någonsin flyttar till ett annat trähus ska det vara helt nymålat när vi flyttar in. Helst så färgen knappt hunnit torka.

Annars mår vi bara bra. Det märks i bloggen, i tvättstugan, i diskmaskinen och på det sociala planet att jag har semester! Det är helt oslagbart att gå hemma och skrota tills man närapå har långtråkigt. Jag stortrivs!

Tovan tycker det ska vara lördag varje dag. För övrigt undrar hon om vi inte ska åka till mormor och morfar idag? Det ska vi ju inte. "Men mamma" darr på underläppen "jag saaaknar ju dem". Tillsvidare är Pippi Tovans dotter och maken och jag är hennes mormor och morfar. Man tager vad man haver.

Nu måste jag springa upp på övervåningen och vara behjälplig. Min man monterar ner vår stationära dator. Arbetsplatsen ryker till förmån för vår nya nisch med stora fönster i allrummet. Sedan kommer vi att få klara oss med laptopen, det blir nog bra. Undrar bara var vår enorma skrivare modell mindre fabrik ska stå? Det gamla hörnet kommer vigas enbart åt dagsljus, någon slags växt och en snygg lampa.