jag bad om det

Inser att jag skapat ett beteende. Som jag i alla år hittills lyckats undvika. Vi snackar glassbilen. Fram till nu har jag konsekvent sagt nej. Stora E slutade tjata för länge sen. Tovan har aldrig börjat för hon har inte ens vetat vad det är. Den kan stå precis utanför dörren och tjuta men hon rör inte en min.

Idag (var det solen? värmen? skatteåtebäringen?) tyckte jag att det var en helbra idé. Hörde den på långt håll. Sen var killen försenad till vår gata. Mitt möte hann börja och Tovan var tvungen att vara med. Vi missade glassbilen. En 4-åring blir besviken. Alltså fick vi planlöst vandra runt i området för att försöka hitta den, lyckades inte.

Nu har jag målat in mig i ett hörn. Det hörnet där man måste köpa glass av glassbilen nästa vecka och alla andra veckor efter det.
Tovan har lärt sig ett nytt system och hon gillar den världen i vilken en lastbil med glass kommer.