Paketkalendern version Ninnefamiljen

Barnens mormor är världens gulligaste och har broderat (?) en paketkalender till barnen. Varje år kommer 24x2 små julklappar prydligt inslagna med olika färg på snörena. Rött för Stora E och grönt för Tovan.
1:a december i år vaknade vi av 2 rufsiga tjejer som stod och hyperventilerade utanför sovrummet, nedanför kalendern. De hade glömt att de brukar få en så det var HEAVEN!!!

Men sen börjar livets hårda hårda skola. Den när man är 3 år och måste lära sig att adventskalender betyder en om dan. Vilka hjärtskärande skrik och sprutande tårar det blir hemma hos oss varje dag när hon inser att man bara får ett paket idag. Fast det hänger över 20 stycken kvar på väggen. Hon är otröstlig och oresonlig. Jag försökte muntert med att fråga vilket som var till mig. "Men du -grååååt- får ju -grååååt- inget mammaaaa" jag fortsätter klämkäckt: "nämen oj vad synd, blir jag utan och får ingenting". Helt i onödan. Hon bara fortsatte sörja att hon var tvungen att vänta med nästa.

Min lilla Tova har inte greppat att det är ett paket om dan. Hon tror att det är random ja och random nej. Ibland säger ju mamma att man får öppna (1:a gången frågan ställs på en dag) andra gånger nej (resten av gångerna den dan). När det blir ja-svar tjuter Tovan och rusar till Stora E och skriker "MAMMA SA ATT VI FICK". Stora E emellertid har greppat kalenderprincipen och blir inte lika exalterad. Hon vet och förväntar sig, nöjer sig med 1/dag.

Lyckan är stor när pappret rivs bort, varje dag nya underbara saker att samla i sitt rum. Gå och bära på, visa upp för alla som uppenbarar sig. Men det har sitt pris.