I solen på stentrappan

Sitter på ett sittunderlägg på stentrappan och njuter i solen. Min Fis sover i vagnen, min man arbetar med stor noggrannhet i trädgården och Tovan cyklar fram och tillbaka. Cyklar cyklar cyklar, fram och tillbaka. Idag är den dag då hon efter mycket möda äntligen lärt sig cykla utan stödhjul. Hon upplever en nyvunnen frihet som hon inte kan få nog av. Stora E var hemma och vände. Hann bli förbannad på sin far för något jag inte hann uppfatta. Jag håller mig utanför, så gott det nu går.

Kikar in en sväng på hemnet och konstaterar som vanligt att inga hus på något sätt kan mäta sig med vårt. Spännigt att ha köpt stadens i särklass bästa hus. Och till ett magnifikt pris! Här kan vi trivas lugnt genom finanskriser och grekkollapser. Bara sitta på trappan och betrakta hur våra barn tar för sig av livet. Sen går man in i köket och gråter en vårflod av stolthet och av vemod för att de växer så snabbt. Än kan jag njuta dock, Fisen vaknade nu och Tovan har slängt av sig cykelhjälmen. De vill ha min uppmärksamhet, men det är väl bara en tidsfråga... Alltså! Dags för låtsasfika med nya picknickkorgen!